Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
platsen nära, men likväl ännu närmare våra bjertan. När jag
nämnt Magnus von Wright, vet jag, att hvad helst jag om
honom kan säga godt, har jag talat äfven ur hvartenda annat
hjerta, till hvilket mitt ord i denna stund kan tränga.
Jag nämnde, att äfven en yttre anledning manade oss att
till honom frambära ett uttryck af aktning och vänskap, innan
vi skiljas från denna grönklädda mark, som gifvit konstnärsgillet
en så vänlig strand för dess längtan till naturens friska frihet.
Jag tänkte dervid icke på den stora förbindelse, hvari gillet
står till von Wright för det varma intresse, den osparda möda,
han egnat åt allt, som kunnat gifva lyftning åt dess syften, en
artistisk stämning åt dess förehafvanden, ehuru nära behofvet af
ett tacksamt erkännande häraf måste ligga oss alla. Det är ett
årtal, ganska aflägset från det, vi nu skrifva, och en dag, som
stundar ganska snart, som taga i anspråk på en gång minnet
af det förgångna och stundens varma deltagande.
Den trettonde dagen af sommarmånaden har von Wright
uppnått sitt sextionde ålders år. Ej utan giltig anledning
anti-cipera vi dess lirande i denna långt framskridna aftonstund, då
adet är ej dag, det är. ej natt: det väger mellan båda". Hvad
vi här taga på förhand af tiden, skall lifvet honorera nog, och
framtidens hugkomst ännu längre. Och hvar och när skulle vi
väl lämpligare förena oss om ett vänligt uttryck af sympati för
den oss såsom vän och konstnär lika käre artisten än nu, då
våra hjertan äro uppfyllda af och tillgängliga för alla de
vänligaste, ädlaste stämningar, än här i skötet af en natur, som
erinrar oss om den, hvilken varit vår målares, ora också icke
alldeles enda, likväl ojemförligt kraftigaste, trognaste, bästa
fostermoder och lärarinna ifrån början af hans bana allt intill
denna stund? Lyfta vi vår blick dit opp till den der bergiga
höjden med sina barrträd på den allvarliga pannan och den
ljusa löfskogen vid sin fot: och faller ögat se’n på de glittrande
böljorna, soin så förtroligt smyga sig till hvila vid holmens
stränder; och minnas vi det fågelqvittrr, som, utan att låta sig
af oss störa, nyss ljöd från Inndarnes alla orgelpipor, och
talltrastens sång, den vi kunde höra ännu: då förmå vi bättre än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
