Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För herr biskopen har vår högskola varit edert andra, jag vore
nästan frestad att säga edert första hem. Hon är det ännu för
edra bästa ungdomsminnen, liksom för den hugnande hågkomsten
af eder mannaålders mödor och framgångar intill ålderdomens
gräns. De fanor, herr biskopen hittills så troget följt, vinka
nu från — en annan skulle säga högre plats — jag säger dock
blott från andra höjder. Ty herr biskopen har städse tänkt
högt om det iinska universitetets bestämmelse. Och så gör
äfven jag. Hvilka inre och yttre föreningsband nu må hafva fallit
sönder mellan högskolan och Er, herr biskop, qvarstå likväl
så många andra, oåtkomliga, oföränderliga under alla lifvets
skiften. Den tänkande menniskau förstår, hvad tanklösheten
har så svårt att fatta: att utmärkta män ej växa upp och
utveckla sig såsom trädet stundom ur sjelfva hälleberget, endast
medels sin egen lifskraft och på sin böjd någon glimt af solen.
Frisintbet, själens adel, tillfredsställandet af det brinnande
kun-skapsbegäret bero dock ej ensamt af individens disposition för
allt detta. Marken, hvarur de spira upp, den friska luft, som
gifver dem städse föryngradt lif och näring, den omgifning, som
skänker dem hägn, väckelse, lyftning, utgöra likväl lifsvilkoren
äfven för den rikt begåfvade andens normala utveckling, så att
den fömår motsvara sin bestämmelse och fylla sitt mått.
Hvem ibland oss ville väl förneka, att icke så få, ja de
flesta bland dessa lifsvilkor vid Finlands universitet fallit på
vår lott? Herr biskopen är väl den förste att tacksamt erkänna
detta. Och derför kan edert väsende icke ryckas löst från den
grund, hvarpå vi alla blifvit, hvad vi kunnat blifva, om också
herr biskopens verkningskrets nu omgifves af, till det yttre,
vidgade gränser. Redan vidden af denna verkningskrets och ännu
långt mera verkningarne på djupet af de ansträngningar, den
ålägger en sådan anda som herr biskopens, skola ytterligare
bekräfta Frans Ludvig Schaumans rätt till en lika varaktig som
framstående plats i den iinska kulturens ädlaste adelsmatrikel:
den, hvari vårt lands herdaminnen stå upptecknade.
I denna för oss alla högtidliga stund vågar jag anticipera
hufvudsumman af den slutdom, hvar vid dessa minnen skola stanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
