Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min uppriktigaste öfvertvgelse dikterar den ungefär så lydande:
I Frans Ludvig Schauman egde finska folket en man, som på
sin tid värdigt representerade tvänne riktningar, hvilka båda ej
endast för ögonblicket, men för dess framtida tillvaro bland
nationernas antal hade den högsta betydelse. Ehuru stående på
den religiösa trons klippfasta grund, betraktade han hvarje yttre
ingrepp i menniskans samvetsfrihet såsom ett helgerån. Skulle
protestantismen, som dock ytterst gjort det finska folket till
hvad det är i sträfvandet efter bildning och sedlighet, böra ega
bestånd, måste den fortgå och utveckla sig i enlighet med denna
riktning. — Och «dare skall det heta: Schauman var en man,
som hvarken af menniskofruktan eller andra betänkligheter af
hvad slag som helst lät tillbakahålla sig att uttala sina tankar
om samhällets vitala frågor. Men med denna sin karakters
frimodighet förenade han medborgarens lojala samvetsgranhet, som
äfven, då han ansåg de lagar, under hvilkas hägn han lefde,
erfordra en tidsenlig omgestaltning, icke visste af och erkände
någon annan väg till deras förbättring än den af dem sjelfva
utstakade.
Herr biskop! Redan eder samtid har förstått att åt denna
förening af öfvertygelse om den religiösa trons helgd och om
helgden af menniskoandens samvetsfrihet skänka sitt
uppriktigaste bifall. Och samma erkännande har vederfarits denna
sammansmältning i eder själ af det frisinnade och det
laglydiga tänkesättet. Ett bland den finska kyrkans stift, rikt på
anor af fromhet och äfven på upplyst uppfattning af anden i
Luthers lära och föredöme, ställde er, herr biskop, medels sitt
fria val på närmaste platsen invid den lediga biskopsstolen.
Och vårt lands ädle regent bekräftade utan tvekan valet,
ådagaläggande äfven dymedels, att det frisinnade ordet i Finland, så
länge det ej sjelft ställt sig utanför lagames skydd, icke
be-höfver numera befara att rikta våra häfder med den sorgliga
äran af martyrer, fallna offer för sin öfvertygelse.
Sällan har väl utnämningen till något embete här
förbidats med sådan längtan, för att icke säga oro. Och när
utgången blef allmänt kunnig, var det såsom hade livar man kal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
