Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När predikanten uppträder för att förkunna Herrans ord,
då höjer församlingen sin röst och sin bön till och med honom,
och hans ande känner sig på en gång ödmjuk och upplyftad.
Han vet med sig, att han icke har att föra sin egen talan, att
han står i högre makters tjenst. Denna känsla erfar jag i
djupet af min själ i denna stund, den högtidligaste stund, på
livilken det varit mig förunnadt att äska ljud inför någon
församling. Jag vet, att icke heller jag för min egen talan; det
är icke förmätenhet, som drifvit mig att höja min röst i detta
ögonblick på detta historiska rum. Det är för att tolka de
känslor, som klappa i hvarje hjerta, som slår här, jag eger att
öfversätta till ord det, som rörer sig i det inre af hvarje finsk
man, hvarje finsk qvinna. Och så stor än denna församling är,
stor, så att min röst icke kan hinna till dess gränser, så är
den dock en förtrupp blott af en vida större församling än
någonsin kan på ett ställe församlas i detta land eller i något
land. Denna högtidsstämda skara är en förtrupp af det finska
folket, och så långt böljan slår kring våra stränder, och vinden
susar i furornas kronor, så långt ansluta sig med oss i detta
ögonblick otaliga menniskor, som glömma stundens bekymmer
och icke ens tänka på minutens fröjder, som lefva med oss i
detta ögonblick — men icke blott i detta ögonblick, utan äfven
i förgångna tiders minne — och lefva med oss i det framtida
hopp, som lifvar oss i de bästa bland våra stunder.
Och dock, huru betydelsefullt än ögonblicket må vara,
hvem kau höja sin röst på denna plats utan att höra de ande-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>