Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aDöd sedan två månader redan", heter det med bitter
förvåning uti Shakespeares t,Hamlet7’. Med långt större
förundran och på fullt allvar kunna vi väl utbrista: ttdöd redan
sen mer än två år och ännu ej förbleknad1’. Än mer, på denna
graf, som öppnades då åt Fritbiof Eaa, har man nu uppi-est en
klippa utaf Finlands bästa granit, en klippa ämnad att trotsa
förgängelsen, att bryta för sekel om möjligt Lethes våg: denna
klippa står der!*)
Hvad förunnar åt Frithiof Raas minne denna förunderliga
seghet, som ännu efter döden beherrskar menniskornas sinne?
Han tillhörde ju detta meteorslägte af skådespelare, som glänsa
i ögonblicket och försvinna med ögonblicket: också såg han
dagens ljus på en annan strand än vår — på vår slocknade
detta ljus endast. Oeh likväl lefver han för många ibland oss,
såsom vi ännu uti denna stund se honom i denna hans bild.
Huru är sådant möjligt ibland oss, som hafva så mycket att
glömma, så mycket att minnas, som tränger sig på våra hjertan
oemotståndligt ocli tränger bort det, som varit der förr? Hvad
var det för en trollmakt, som har förunnat Frithiof Raa denna
förunderliga seger öfver glömskan, som segrar öfver allt? Det
är så, att folken bruka uppresa vårdar åt minnet af
personifikationer af egenskaper, hvilka de företrädesvis värdera hos sig
sjelfva. Till dessa egenskaper hörde sannerligen icke skåde-
•) Härvid föll täckelset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
