Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tankars lösa flykt vid anblicken af ett väsende, som utstått och
bestått så inånga pröfningar. Men ju allvarligare intrycket hos
den tänkande menniskan är, då hon mäter ett sådant lefvande
minnesmärke på griften af förgångna öden och slägten, desto
uppriktigare måste hon förunna den mångbepröfvade, att
pröfvo-tidens oroliga omkastningar omsider må tiima en gräns i den
sena hvilans ostörbara ro. Men lika litet som vår beundx-an
för den åldrige krigarens längesedan utkämpade strider förminskas,
då vi se honom njuta af sin lefnads aftons lugn, gör den
tanken: ttnu är ju all denna vedermöda öfverstånden71 intrång på
den vördnad, hvarmed vi nalkas en graf af mer än nio årtionden
skild från dens vagga, som här sofver lugnare ån till och med
barnet, då det söfdes vid sin moders bröst.
Med huru djupt menskligt intresse de efterlefvande må
dröja vid återblicken på en lefnad, hvilken haft sig beskärd en
vida större anpart af mensklighetens eget hela lif än i de allra
flesta fall blifvit utmätt åt alla öfriga dödlige, stannar detta
intresse likväl inom familjens trängre sfer och deras, som af
tillfälliga orsaker stått i närmare eller fjermare förbindelse med
den hädangångna. Nationen, för hvilken den åldrige individens
lif dittills förblifvit obekant, fäster sig, ifall underrättelsen oin
dennes död händelsevis hinner till henne, ett ögonblick dervid;
och en och annan kan deraf väckas till allvarsamma betraktelser
för stunden. Men någon speciellare betydelse får den
främmande, som upphört att lefva, ändock ej för mängden af dem,
hvilka ännu fortfara att känna lifvets lust och smiirta.
Ingen, som har ett lijerta för vårt fosterlands heder, kan
likväl anse finska folket berättigadt att låta sin tanke likgiltigt
gå förbi den graf, i hvars djup endast vi, som här församlats,
kunna sänka sin blick. Den moder, hvilken Johan Jakob
Nervander hade att tacka för sitt lif, förtjenar väl att bevaras i
äradt och tacksamt minne för någonting oändeligen mera
minnes-värdt än det, att hon sjelf lefvat länge på jorden.
En åt så många olika riktningar rikare begåfvad son har
väl vårt land knappast nog sett födas i detta århundrade; och
huru långt forkningen i våra häfder må gå tillbaka, möter hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
