Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ytterst sällan någon hans like. Det är af sådant ämne, verldens
store män i alla t.ider och länder utbildats. Oaktadt all, väl
berättigad förkärlek för detta land kunna vi svårligen mena, att
det var för stort, att af hans andes krafter fyllas. Snarare
skulle man hafva skäl till den förmodan, att dess vingars
spännkraft behöft större utrymme för att kunna utveckla all sin styrka.
Ty lians väsende var lika mäktigt anlagdt för tankens bragd
som för handlingens, för lifvets allvarliga sidor som för dess lek,
för den ideala hängifvenhetens entusiasm som för den fyndigaste
beräknings kalkyler.
Hos oss förslogo dessa gåfvor som, spridda bland olika
individer, sällan anlräffas i samma grad, och hvilkas förening i
en enda personlighet höra till de allra sällsyntaste undantag —
länge nog ej ens att bereda åt deras innehafvare sjelf och dem,
hvilkas enda stöd han var, nödtorftigt dagligt bröd. Och knappt
hade lian, hunnen till sin lefnadshöjd, känt en säkrare grund
stadga sig under hans ställning i lifvet, innan hans egen
lifs-kraft af döden nedbröts. Den starke mannen föll bokstafligen
så i sina hatjva clagar, i fall man såsom rätta måttet finge
antaga det, som hans moder nu fått fylla; men i alla fall långt
förr än han hunnit utföra den mission, hvartill han varit kallad
både i vetenskapens verld och den verksamma handlingens. Så
stor visade sig den förlust, det allmänna genom hans frånfälle
lidit, att, den, som drabbat lians närmaste omgifning och vänner,
jemförelsevis tycktes nedsatt till en obetydlighet, huru djupt
gripande den ock i hvarje hänseende för dem var.
O, hvarför blef det icke hans lott att med oss andra stå vid
denna graf! Min önskan kan väl låta såsom ett liårdt tal, då
grafven tagit i sin vård föremålet för hacs innerligaste vördnad
och ömmaste tillgifvenhet. Lika väl som någon annan förmår
jag fatta, hvilka tårar skulle fallit från hans öga dit ner, om han
ännu kundt) gjuta tårar. Och denna stunds sorg hade ingalunda
varit den enda, som skulle gjort ondt åt hans hjerta, ifall icke
döden långt för detta tyckt, att det deraf fått känna tillräckligt
redan då. Men den, åt hvilken så mycket var gifvet, som
be-skäres blott några få utvalde, skulle ej haft rätt, i fall det berott
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
