Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Var det en blomsterbörda, man sänkte ner derborta i
jordens sköte? Intet ord tolkar hvad som föregår; ingen ton
sjunger om den sorg, som kommit jorden att öppna sig. Men kring
grafven har trängt sig en menniskomängd, hvilken, fastän stum,
hjertligare förkunnar sitt deltagande, än högljudda sorgerop
skulle det förmå. Man sörjer ej så de blomstermassor, saknaden
vältrat öfver en älskad bortgångens sista hvilobädd. Det är den,
hvilken gömmes derunder, som de efterléfvandes Smärta tyst
begråter.
Men en ädel, fastän vissnad menniskoblomma var det, som
låg begrafven under de andra blommorna, dem Finlands jord
så gerna unnade denna sin älskeliga dotter, hvilken varmt och
hängifvet med penseln återspeglat sin fosterbygds, för ombytes
skull, åt konsten eröfrade drag.
Vill man mäta Finlands tillväxt i artistisk rikedom under
senaste årtionden, må man taga till måttstock dess förmåga att
åt detta håll lida förluster. Ensamt under de sistförflutna åren
har vårt land sett flera bland sina yppersta konstnärliga krafter
stupa i förgängelsens toma famn, än det fordom i sekel haft att
förlora — äfven om Wäinämöinen och Ilmarinen tagas med i
beräkningen. Men ej ens budet om dödens sista stora
segervinning vid vårt lands och vår konsts yttersta gräns har härdat
oss mot bitterheten af underrättelsen, att äfven Emma von Schantz
arbetat och lidit ut.
Bland våra yngsta artisters förtjenster bör det ingalunda
uppskattas lägst, att de genom det vänliga deltagande, deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
