Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berg, att arbeta för skulptur, att resa monumentala verk, det
förmådde finnarne icke.
Men det var här i Helsingfors, hvarest det dagades för
den sköna arkitekturen. Vi veta alla, att religionen hade gjort
stora ting; den hade byggt domkyrkan i Åbo; och krigets vilda
konst hade frammanat uttryck för den konsten af en
beskaffenhet, hvars minne vi för jemt en månad sedan firade här i
landet;*) men en skönare arkitektur hade vi ej.
Då hände sig den lyckliga omständigheten, att hit kom en
främling, som med utmärkt snille förenade en varm själ; det
var Johan Ludvig Engel.
Vid månskensnattens eller solens sken, gå upp till
senatstorget; se der Guds hus beherrskande allt; se den verldsliga
regeringens palats på ena sidan och se den verldsliga vishetens
tempel, underbart skönt, på den andra; och ni må hafva sett,
hvad ni vill, eller ni må hafva sett ingenting, ni måste dock
erkänna, att det är en af de skönaste platser, verlden har att
uppvisa. Det var en främling, som gjorde detta. En stor lycka
för oss var det, att denne främling var en ädel man.
Det var han, som väckte den saktmodige, icke
bergsprängande Nestor Tallgren att först våga taga ut steget åt det håll,
dit hans håg låg. Det var icke så lätt för honom, men Engels
ledning gjorde det lättare. Han såg mycket, som vi vanliga
menniskor ej sågo. Jag minnes mycket väl, när midnattssolen
kastade sitt blida, vänliga sken öfver Engels vackra stad; då
blickade Nestor Tallgren upp till ett hus vid Södra
Esplanad-gatan; förtjust, hänförd påstod han, att det var ett utmärkt
vackert hus. Vi andra tyckte visst, att det var något, men att
det var ett mästerstycke, sågo vi ej. Men man såg på Tallgren,
att han såg ett mästerstycke mer än vi andra. Likväl längtade
han härifrån: han behöfde se originalen, som Engel kopierat,
vackert visserligen; han måste se dem.
Här hafva vi väl stundom klagat öfver det enformiga, allt
för regelrätta i Engels verk; men han hade dock haft till före-
*) Olofsborgs lyra huntlra års minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
