Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syn stora föredömen, och det var just till dem, som Nestor
Tallgren längtade, till Italien. Det höll hårdt i för honom: hans
artistiska samvete dref honom ditåt, men hans menskliga
samvete tyckte, att det var vågadt att begagna sig af sina fattiga
vänners kredit. Jag räknar det evinnerligen som ett af de största
vänskapsprof, den hädangångne bevisat mig, då han anlitade mig
bland dem, som hjelpte honom ut i verlden; ingen af oss
be-höfde i något hänseende ångra det. Och han gick omkring i
verlden tjust, med lifvad känsla; han var så lycklig att
upp-lefva den tid, då konsten började här arbeta sig fram i många
riktningar; ingen mottog dessa företeelser med varmare själ än
han. Men stort längre sträckte sig också ej i det hela hans
ställning till det egentliga kulturarbetet. Men så alldeles
fåfängt var det dock icke.
Men det var i alla fall hans uppgift att utgöra liksom en
representant af det ideala publikum i denna verld, det publikum,
som artisten ovilkorligen behöfver för att icke misströsta och
komma på "villospår. Det var en förunderlig sak med detta
förhållande hos Tallgren: vi kunna icke förneka det, att konstnärer
i allmänhet äro plågade af missundsamheten. Till och med de,
som i produktivt hänseende bragt det oändligen långt, äro icke
fria från den; ännu mindre de, som icke förmå öfversätta sin
känslas kraf till yttre bild. Och likväl var det just häruti det
beundransvärda, hvad Tallgren beträffar, att han, som icke
producerade någonting, förstod att älska allt livad han anträffade i
det hänseendet; att han missunnade ingen, tvärtom önskade alla
allt godt i verlden. Och så gick han sin bana fram; afundades
ingen, ej ens der han ansågs berättigad till företräde. Han
återgick många gånger till främmande land för att förnya
bekantskapen med sina gamla vänner, de odödliga verken i arkitektur;
han kände dem redan utantill, men det var ändå kärt att åter
förnya bekantskapen. Så gick han stilla och fridfullt genom
dessa länder, dem tidens jordskalf skaka ännu såsom för femtio
år sedan, då Tegnér sjöng derom. Han var en fridens man;
om honom gällde i fullt mått det underbart sköna ordet af
representanten utaf familje-ömheten i den antika verlden: ej för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
