Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att liata, utan för att älska är jag hit kommen. Sådan var han;
ban kunde väl uppbrusa någon gång, men det var som Geijer
sade om Atterbom, det var alamsens vrede71; snart var det förbi,
och ingen vet, att han skulle hafva förolämpat någon på ett så
bittert sätt, att såret skulle ha hlifvit oläkt. Han var en fridens
man, sade jag; och dock fans det gry uti honom att kämpa för
det, som han ansett värdt att skydda. Jag vill anföra ett minne.
Det var en stormig tid, en tid, då krigets brandfackla spridde
förstörelse uti Brahestad och på den ort, der Franzéns vagga
stått. Också i menniskornas sinnen kastades brandfacklan; äfven
fredliga fingo en viss tillstymmelse till krigslust. Då vandrade
jag sent en qväll med Tallgren och märkte, att han hade behof
att lätta sitt hjerta. ttJag vet med mig det", sade han, ttatt jag
är en räddhugad man, men om det skulle gälla att rädda
Finland, så känner jag på mig, att jag skulle strida med förtvifladt
inodr’. Ett sådant kurage är icke det vanliga korporalskuraget,
som kan kämpa för och mot hvilken sak och hvilken person som
helst; det är utaf det moraliska inod, som har lemnat de härligaste
spår i verldshistorien, när det kommit på rätt ställe att taga
ut sitt steg.
Lyckan strödde icke uppå Tallgren sin gunst; men han
begärde det icke heller; ocn dock visade den på slutet en
synnerlig välvilja mot honom. Ödet fogade så, att hans sista steg förde
honom till de skönaste verk af byggnadskonst, menskligheten
frambragt: Perikles’ Akropolis. Han kunde säga, såsom det
heter: aSe Neapel och sedan dö.71 Men han hade ej lust att dö
der; hans håg sträfvade hem; och så bruten hans kraft var,
fick han realisera äfven denna sträfvan, och på honom visades
åter sanningen af det märkvärdigaste ord, som någonsin hlifvit
uttaladt i atseende på de hjertans hemlängtan, som föddes här
i norden:
aHvilken förtrollning hvilar på norden;
Den, som från södern längtar,
Han längtar till himlen11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
