Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfver finska konstföreningens unga lefnadstid har Auroras
dag åter grytt och nu för nittonde gången redan. Då hon
gif-vit sitt namn åt föreningens högtidsdag, ligger deri en försäkran,
att vinternattens mörker och köld äro öfvervunna, och att en
ljusare, en vårens tid skall uppgå för fosterlandets konst. Men
derur fömiiiiines äfven en påminnelse, att den dagen ännu
ingalunda är inne; att målet vinkar, men på långt när ej upphunnits.
Den manar till fortfarande, ihärdigt såningsarbete och lofvar lika
litet åt den, som tror sig kunna inskränka hela sin möda
endast till att upplocka färdiga frukter, fallande neder under sin
mognads tyngd, som åt desse, hvilka genom stora anspråk, ställda
på andra, söka ursäkt för det, att de sjelfva platt intet gjort
till befordrandet af den goda saken.
Men huru uppriktigt man än må erkänna, att den finska
konstens gryning ej på långt när ännu är dess fulla dag, dess
vårvinter ej dess varma sommar, kan likväl endast den mest
hypokondriska misslynthet tillsluta sina ögon för den sanningen,
att denna morgongryning sedan 1847 vunnit i färg, i lif, i
strå-larnes spridning och utsträckning öfver vårt lands horisont. Det
är likväl sannt och bör aldrig förglömmas, att man i dag för
aderton år sedan ganska angenämt öfverraskades, då man fann
något och icke så alldeles litet, der man i den vägen föga hade
rätt att förvänta äfven det obetydligaste. Vid anblicken af den
första finska konstexpositionen kom man ej utan förvåning att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
