Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänka derpå, att vårt land egt konstnärer och till och med
utmärkta konstnärer, hvilka redan hunnit gå bort, innan deras
fädernesland förmådde erbjuda åt deras ärofulla verk en vägg att
upphänga dem på, der de af deltagande, tacksamma landsmäns
blickar kunde betraktas. Man såg nu för första gången i samma
lokal förenade arbeten af Lauraeus, af Finnberg, af Mathilda
Rotkirch: monumenter öfver grafvar, om hvilka knappt någon
visste, hvar de voro belägna. Och derjemte varseblef man taflor
af artister, som icke blott tycktes hafva en rik framtid i sin
hand, utan hvilka redan hade åstadkommit verk, icke gjorda
endast för ögonblicket. Och med en af glädje blandad häpnad
frågade man sig, huru det varit möjligt, att sådant kommit från
ett konstens Nazareth, der det ej varit stort lättare att få
någon säkrare ledning för ett enda penseltag än att erhålla
tillförlitlig undervisning, huru man skulle styra en fisksump för att
ankra med lasten vid någon bland månens hamnar. Men hnru
måuga voro väl på den tiden de, hvilka hade en tanke och känsla
af tacksamhet för alla de försakelser, mödor och svårigheter,
dem dessa den finska konstens första frivilliga redan underkastat
sig, då de följde sin andes maning, som dref dem fram emot det
töckenhöljda målet, och för alla de uppoffringar, som skulle
oaf-brutet af dem fordra sin tribut under hela deras återstående lif,
medan bärarene af hvardagens prosaiska bestyr gingo en tryggad
framtid till mötes ?
Det har ej stått och kommer aldrig att stå i finska
konstföreningens makt att helt och hållet undanrödja dessa
stötestenar från våra artisters bana. Om också deras väg någon
gång kan gå mellan blommor, hvilkas doft gifver lif och eld åt
deras pensel, är deras lott här sällan eller aldrig att hvilu på
rosor. Men livad konstföreningen sökt och allt mer och mer
lyckats göra, är det, att inga verkliga anlag numera få tvina
bort utan väckelse, uppmuntran, ledning, undervisning. Att i
detta land numera produceras uti artistisk väg årligen minst
tjugufaldt mera än före konstföreningens uppkomst, bevisar väl
något, ehuru det gerna må medgifvas, att i sådana frågor det
qvantitativa måttet aldrig kan åberopas såsom det i sista instan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
