Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hade menniskorna icke uppfunnit och idkat sjöfarten®
djerva, härliga konst, skulle Åland i alla tider förblifvit en
menniskotom klippa, en splittra af ett landtstycke, som brutits
sönder af storm och våg. Men tack vare sjöfarten har Åland
redan, så långt nordens minnen gå tillbaka, varit sjelft liksom
ett drakskepp, hvilket kastat ankar midt i brusande svallet der
ute, hvarest våra vikar redan lemnat bakom sig sin insjö karakter
-och öppnat famnen mot vida hafven. Det blåser ingen vindi
som icke kan föra åländingens segel bort från hans egen strand
ut till tapper strid på böljornas stora slagfält. Och hvem kan
kämpa den striden käckare än han?
Skulle de skepp, hvilka för många sekel tillbaka sjunkit-,
till hvila i Ålands jord, kunna förtälja om farorna, som de
genomgått, medan äfven de plöjde förgängliga fåror i böljornas
slätter, egde dessa bevarare af Ålands fornminnen ändock i det
hela föga nytt att förkunna oss. Vildare än nordanstormarne
äfven i våra vinternätter vräka ned hela den ur Bottenvikens!
djup uppkastade berghöga vattenmassan mot åländingens skuta,
kunde väl vågorna icke heller för tusen år tillbaka angripa det
der skeppet, h vars skepparnotiser forskaren b ssvurit fram till
vår uppbvggelse. Och modigare kämpade dess besättning icke
då emot faran, än dess afkomlingar göra det i dag.
Den, som talar detta, har deras herskarekraft i strid mot
elementerna att tacka för sitt lifs räddning ur den största våda,
hvari det någonsin varit kastadt. Om jag, eu namnlös yngling, ej
gick under då, innan jag ens hunnit försöka att gälda min
skuld till fäderneslandet för lifvets gåfva, står jag derför sedan
mer än ett fjerdedels sekel i skuld hos Ålands moderna
sjökonungar. Hvart hafva de nu tagit vägen, desse män, med blick,
skarp som hafsörnens, med arm, stark sem Bottenviken i storm,,
hvilka i julinåuadeu 1S31 på sin postbåt trotsade ett oväder,.’
hvars make ej ens den äldste bland dem sade sig någonsin;
hafva skådat förr? Fråga de vågor, dem ovädret harfvade upp
ur djupen, för att deri så ut ofärd, hvart de tagit vägen?
Så vigtig än besvarandet af dessa båda frågor kan komma
att synas framtida fornforskare, hoppas jag likväl, att de icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
