Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visans innehåll på den dramatiska kompositionen, bleker bort
med obegränsad godtycklighet alla de starka drag, i hvilka
folkdikten gifvit uttryck åt sin skarpast accentuerade energi. Hans
sentimentala sinnesstämning bjuder honom att från styckets
början till dess slut uppträda såsom förmedlande beskedliggörare.
För honom är ej Ingeborg Marsk Stigs maka, ntan endast dennes
trolofvade brud. Hon kan således i intet fall vara den af
vildsint hämdebegär lågande äktenskapsbryterska, hvilken folkdikten
endast känner och så bistert skildrat. Hon är tvärtom i
Oehlen-schlägers dram alldeles skuldlös; och såsom sådan invecklad i ett
af hennes egen och till och med kung Eriks vilja oberoende
äfventyr, om hvilket kunde sägas ungefär detsamma, som Karl
XII menade om kalabaliken i Bender: såsom lek var det för
mycket, men såsom allvar för litet. Och marsken, hvars karakter
snarare är hållen i en spansk riddares än en fornskandinavisk
kämpes stil, hryter med och emot sin konung för en
ärekränknings skull, på hvars verklighet ej ens han sjelf tror. Men
från det nidingamord, hvarmed folkvisan brännmärker hans
minne, är han till den grad fri, att han tvärtom brinner af
längtan att rädda sin herre och konung undan det försåt, som
lurar på honom — ehuru marsken till fromma för det tragiska
slutet naturligtvis kommer post festum.
Oehlenschlägers beskedliga bemödande att medels
bort-rensning af alla grofkornigheter ur folkdikten och genom
utletande af ^förmildrande omständigheter1’, som öfverskyla
fläc-karne på de handlande personligheternas condnite, göra sitt
stycke presentabelt i den dramatiska poesins finare cirklar
påminner väl på sätt och vis om en ung gymnasists första försök
att poetiskt teckna konturerna af sina historiska sympatiers
hufvudfigurer. Hos den mot lifvets gränsstation redan
fram-skridne skalden finna vi ännu detta behof att andas i en eterisk
luft för att icke förqväfvas af det hvardagliga menniskolifvets
dunster och qvalm, hvilket utmärker den idealiserande
nybegynna-ren, som fruktar, att verlden skulle brista sönder i sina
fog-ningar, ifall handlingens bärare ginge fram annorlunda än på tå.
Men vacker är i alla fall tragedin ttErik Glipping”. Hon bär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
