Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en spådom om någonting sådant ljudit ej blott så hemsk, men
iifven så otrolig som en förutsägelse, att våren det året icke
blefve följd af någon alstrande sommar och ännu mindre af
någon fruktgifvande höst i vårt land.
Men det sörjande minnet, väckt af Kellgrens tidiga
bortgång, stannar ej vid den förlust allena, hvaraf det fosterländska
vetandet drabbades i den stund, han nedrvcktes dit, livarom
ingen dödlig vet något med visshet. Så långt tanken blickar
tillbaka på representanterne vid högskolan för kunskapen om
Orientens tungomål, mötes han mer än vanligt af ämnen, egnade
att ingifva nedslående b?traktelser. Redan från begynnelsen
peka sägnerna på Martin Henrik Stodii mystiska figur, lika
värnlös mot åtlöjet nu som på sin tid mot trångbröstad
förföljelse. De orientalisk-rabbinska grubblerier, åt hvilka han sig
försvurit, utöfvade på Stodii förnuft ilnnu mindre bildande
verkan, än den mest ostörda och orubbade okunnighet skulle hafva
kunnat åstadkomma derpå.
Förglömmas bör likväl ej, att medan den förste
orientaliske professorns förstånd stirrade efter sin i töcken allt mera
försjunkande ledstjerna, uppgår dock på samma universitets
hori-zont glansen af Gezeliernes kolossala bibelverk: den rikaste
frukt, soin ur det österländska vetandets hit planterade
örtagårdar någonsin utvecklat sig.
Härligheten af detta fenomen förhindrar dock oss
efter-lefvande ej att varsna mer än en brist, som vid Abo akademi
förlamade de na mera af professorn i den österländska
literatu-ren skötta studierna ända till 1811, året då grekiskan blef
lös-bruten från hebraiskan, vid hvilken honfhade släpat sig fram,
fästad af yttre band, under en gemensam målsmans vård och
hägn. Det låg visserligen en ej ringa olägenhet redan i den
trånga uppfattningen af de österländska språkens betydelse, då
de ansågos samtliga tillräckligt representerade genom hebraiskan
allena: en uppfattning, som fann ett motstycke blott i
hebreer-nas egen föreställning om sin all jemförelse uteslutande
förträfflighet. Och likväl kunde det vid första påseende tyckas,
som hade en sådan inskränkning i alla fall bort medföra vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
