Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Motsägelsen är likväl endast skenbar. Skyldigheten att lefva
nti intellektuelt mörker angår blott dem, som vid deras födelse
blifvit nedkastade i stoftet. Solgrandet — i sitt förhållande
till kyrkans makt nedsättes dock allt till betydelselös atom —
solgrandet, som redan bar lyckan leka i menniskolifvets dager,
må gerna ytterligare förgyllas af konsternas och kunskapens
grannaste sken. Men första vilkoret för. att ens den jesuitiska
undervisningen skall af kyrkan tolereras, är likväl, att
ungdomens uppfostran ej endast för sig går enligt
jesuitiskt-aristokra-tisk metod, utan äfven med tillbörlig tillämpning af jesuitisk
moral. Och ju tjenligare både denna metod och denna moral
synts för kyrkans ändamål, desto vådligare hafva bildningens
sanna, uppriktiga vänner ansett hvardera vara. Sålunda har
det händt, att äfven det, som tyckts böra kunna åberopas till
bevis på katolska kyrkans brinnande ifver för spridning af
kunskap och bildning, tvärtom mer och mer ökat deras tal, hvilka
ropa på eller hviska om skolans emancipation från kyrkan.
Men detta förhållande förklarar ingalunda nödvändigheten
af det eko, som omsider begynt upprepa samma rop i alla
nejder, dit protestantismen hunnit tränga. Protestantismens
innersta natur och beskaffenhet förklara deremot desto bättre,
hvarför detta ljud dröjt så länge, innan det låtit sig förnimma,
särdeles i de trakter, der ej närheten af de katolska exemplen
skrämt till efterföljd af emancipationslusten. Tvifvelsutan är det
ock de hierarkiskt-katolska elementerna, hvilka stannat qvar
såsom bottensats i den lutheranska kyrkostyrelsen, som
förnämligast erbjödo den hårdhet, hvaraf gjordes behof, för att det
antydda genljudet skulle vinna i styrka.
Men när förnams väl ur Luthers egen själ ett enda
andetag, som skulle ge fart åt ropet derom, att kyrkan, hvaråt han
lemnat sitt namn, icke mera kan stå tillsammans med den skola,
hvilken i hennes hägn sig utvecklat? Var det icke just han,
som väldigare, än dittills hade sports på jorden, uppbof sin röst
till förmån för lärofriheten ej såsom privilegium för den eller
den samhällsklassen, hvilken redan var i besittning af andra
företrädesrättigheter, utan till dessa oräkneliga skarors båtnad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
