Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem han, i enlighet med Skriftens ord, ville göra fria genom
sanningen, ehuru de blifvit födda i och till den andliga och
lekamliga träldomens mörker. En son af folket och en folkets
man, framstod han såsom en folkets lärare, hvars like ej
verl-den hade sett, sedan kristendomen först förkunnades åt jorden.
Djerfvare än någon annan predikade väl han både genom teori
och praxis öfver texten af skolans emancipation från kyrkan
— fastän termen ej påfanns förr än långt efter hans dagar.
Men skulle han hafva gjort det äfven i sådant fall, att skolans
ställning till kyrkan på hans tid icke varit odrägligare, än den
visar sig i vårt land vara nu ? Derom är väl tu tal; kanske
ock flera. Dock, det är sanut: att storma det Babelstorn, hvars
högsta försvarare sammanfattade sin trosbekännelse i den infama
frasen: fabula de Cristo nobis multum profuit, dertill behöf- I
des en Martin Luther. Men svårligen skulle han anse det
mödan värdt begå den anakronismen att stiga upp ur sin graf
såsom korförare för dem, hvilka vilja bygga vår nya skola så vid,
att den ej mera rymmes vid sidan af vår gamla kyrka.
Den första skola, som här öppnades, sedan Wäinämöinen
upphört att hålla sina populära föreläsningar i våra ödemarker,
uppstod helt stilla inom den första kyrkan i vårt land, liksom
dessa små kapell, hvilka här och der smyga sig mot murarne
af de katolska terapien. Längtar man efter ett intryck, som
kan gjuta någon försoning i de bittra känslor, betraktelsen af
den katolska kyrkans ställning i allmänhet till
folkundervisningen väcker, må man vända blicken tillbaka till dessa första
planteringar af kultur i de nejder, der äfven menniskosjälarne
dittills vuxit vilda, liksom all annat, ur naturens sköte. Allt
för högt få likväl fordringarne på dessa första inympningar af
civilisation på den vilda stammen icke ställas. Man hör väl
redan tidigt talas om skolor inom de finska klostren. Men stort
väsende göra de ej af sig. Sorlet ur dem tränger ej långt;
undervisningen icke heller. Man märker ändock snart nog, att
äfven andra kunskapsstycken än de, i hvilka Wäinämöinen varit
mästare, småningom ingått i folkets elementära bildning.
Ynglingar, rikt begåfvade såsom Magnus Tavast, låta ana dertill, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
