Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den moderna menskligheten har dock småningom hunnit
till insigt deraf, att rättigheten för folken sjelfva att lefva icke
utesluter deras skyldighet att tillåta äfven andra åtnjuta lifvets
förmån. Den gamla läran: t,Leben und leben lassen’1 låter väl
något trivalt, men innehåller det oaktadt en rätt sublim sanning.
Det var egentligen den sanningen, vi ville återkalla i finska
folkets minne, då vi till utgångspunkt för dessa rader lato falla
ett par ord derom, att äfven den för lifvet kämpande icke får
anse sig alldeles befriad från utöfningen af de menskliga
egenskaperna: ädelmod och liberalitet. Vi öfvergå nu till vårt
egentliga ämne: adet vågade projektet’1, som skall innehålla en
speciei tillämpning af den allmänna satsen. Det behöfver knappt
anmärkas, att redan rubriken ^vågadt11 vill tillkännagifva, att vi
göra oss alls inga illussioner angående en allmännelig spridning
af ett generöst sinnelag bland detn, som vilja gälla såsom voces
populi.
De stora auktoriteterna aritmetik, geografi och sundt
förnuft förfäkta den satsen, att finnarne, hvilka utgöra den
omätligt öfvervägande pluraliteten af befolkningen i det land, som
från dem lånat sitt namn, skola vara så mycket herrar i sitt eget
hus, att språket, de tala eller åtminstone borde kuuna tala, ej
kan här råka ut för något hvarken enskildt eller offentligt rum,
som behöfver skämmas för att låta det höra sig. Deremot vet
en annan ganska förnämlig auktoritet, traditionen, berätta, att
samma språk, utan afseende på dess obestridliga rättigheter,
högst sällan sluppit in, der bättre folk hållit hus, utan tvärtom
fått sin bostad sig anvisad i drängkammaren, stallet och andra
dylika mera plebejiska tillhåll. Hvad som likväl oaktadt detta
förnedringstillstånd, hvari språket råkat, hållit det vid lif och
helsa, har härrört af dess stora lycka, att det ej varit förskjutet
från de tvenne härligaste platser, hvilka bättre än hofvets dofter
och diplomatins finesser förmå ingjuta lifskraft uti och höja allt
menskligt. Vi mena härmed Guds hus och naturen. I det förra
har finska språket generation efter generation äskat ljud,
visserligen icke alltid, men dock ofta nog med en rikedom, en styrka,
en klarhet och hänförande kraft, som kunnat mäta sig med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
