Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ytterlighet, ändock mer än någon annan senteras af hela sitt folk,
ehuru antalet af detsammas diktare är legio, och ingalunda få
bland dem anslagit tonarter, specielt ämnade att begripas af och
gripa mängdens sinne. Men om också folkens själ icke saknar
djup, der sjelfva lejonet ej finner det för grundt att simma,
förekommer likväl deri äfven månget vad, hvaröfver lammet tryggt kan
våga sig. Åt dessa håll är det. författaren för folket närmast
stöter tillsammans med skriftställaren för barnen. Med den senare
bör den förra hafva gemensamt såsom ostörbar och oföränderlig
sinuesstämning den finkänslighet, hvilken åtminstone sporadiskt
griper hvar och en, som ej redan för alltid uppgjort sin räkning
med alla mensklighetens ädlare böjelser: en finkänslighet, hvaraf
hvarje brutalt utbrott i ord eller gerningar tillbakahålles, så snart
himmelens englar i barnens gestalt skulle stå som vittnen vid
afgrundens excesser. Den t. ex., hvars första trosartikel
förbjuder honom att tro på Gud, må för fan i våld hålla inne ända
till domedagen med all sin vishet, om denna ej kan tränga fram
till folket på annan väg än öfver bekännelsen af hans ateism.
Och detsamma gäller angående alla de öfriga grundvalarne, på
hvilka allena menniskans själslugn och samvetsfrid kunna hvila i
trygghet. Framkastandet af det stimulerande tviflet, som i
filosofisk spekulation anses så oumbärligt, är en förbannelse för
den, som ej kan arbeta sig upp till lösningen af tviflets
problemer eller med resignation undeikasta sig det slags visshet,
detsamma genast har till hands, utan stannar vid — förtviflan.
Jorden är verkeligen för största delen af allmogen isynnerhet i
det land, vi våldkräktat från dess egentliga possessionater jttre
gentium, vargarne och björnarne, så tung, medan den ännu
derpå trampar, att endast en infernalisk lättsinnighet eller
ondska skulle hafva mod att vilja från det folket rycka
hoppet om himlen.
Men om vi också såsom ett bland de första grundvilkoren
för all befogenhet att medels det skrifna ordet taga makten öfver
allmogens sinne uppställa själsgodheten, som aldrig tillåter den i
visdom och klokskap öfverlägsne att ^förarga en af dessa små”,
är vår mening ingalunda, att folket, emedan det icke har lyckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
