Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På kännedomen om de österbottniska folkdikternas
beskaffenhet, så vidt de verkligen uppvuxit ur den grund, der de
blifvit plockade, isynnerhet om de kunna anses såsom blomster af
senare generationers inre poetiska liffullhet, beror till en viss
grad besvarandet af en fråga, som står i närmaste sammanhang
med nu behandlade hufvudämne. Hvem har icke med gladaste
förvåning varseblifvit, att mer iin en bland landets finska
tidningar till icke obetydlig mån redigeras så godt som af sjelfva den
allmoge, till hvilken den närmast vändt sig? Detta är ett
fenomen utan motstycke i hela verldens publicistiska väsende, och
erkännandet deraf kanske det ädlaste beröm, man kan gifva denna
allmoge, som dock utgör den fastaste, pålitligaste grundvalen för
alla förnuftiga förhoppningar om Finlands framtid.
Hur mången gång framkalla ej dessa små, ur den finska
bondens oöfvade hand härflytande artiklar en känsla af vördnad
för det höga allvar och den rättskänsla, det varma intresse för
bildningens och sedlighetens framsteg, som deri uppenbara sig!
Vill händer det ej alldeles sällan, att tidningskorrespondentens
skarpsinnighet röjer samma böjelse som den åt vishetsgudinnan
helgade fågeln: böjelsen att helst se i svart, i mörkt. Men
närmare betraktadt är detta drag ändock ej en efterhärmning af
af nattugglans svaga sida. Det har gått i arf, ehuru något
modi-fieradt, ifrån våra förfäder, hvilka stodo i rop för att hafva
hunnit mästarskapet egentligen uti en konst: svartkonsten. Den
der konsten att se och i följd deraf äfven måla allting i svart
sammanhänger för öfrigt närmare, än mången kanske kommit att
tänka på, med finnarnes stundom nästan för långt drifna känsla
för moralitet. När de en gång kommit i farten att betrakta ett
föremål såsom varande snedt, vridet och illa vulet, sluta de ej
gerna, innan de bragt sig sjelfva så högt upp i förargelsens
ap-plikatur, att de kunna se den, till en början såsom sned ansedda
saken i ett alldeles upp och nedvändt, himmelsbefängdt tillstånd.
Och betraktaren erfar dervid den stolta sedliga njutningen att
känna den rättfärdiges bittra förtrytelse öfver och gränslösa
förakt för det låga, usla, nesliga i denna med så många brister och
synder bekajade verld. Blott sålunda, att man återför smäde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
