Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lusten till dess rena moraliska källa, kan nian ju begripa, huru
menniskor, som utgående från rätt lösa misstankar gifvit
jättedimensioner åt nästans förmodade fel, kunna sjelfva göra
anspråk på den heder och ära, de i så ädla afsigter skurit bort
ifrån andra.
Att den finska allmogen, ehuru onekeligen begåfvad med
anlag för denna genre af målarekonst, ännu i brist på grundlig,
i längre tid åtnjuten handledning icke hunnit arbeta sig upp till
det mästarskap, dess lyckliga disposition åt detta håll utlofvar.
torde ej kunna bestridas. Det erfordrar en långt mera upphöjd
bildningsgrad, en mycket friare och af hvarje fördom mera
obesvärad blick öfver tingen, än som hittills fallit på våra bönders
lott, för att ställa sig t. ex. på den svindlande ståndpunkten,
hvarifrån nian med bibehållet anspråk pä menniskovärde och
menskligt förstånd tror sig saklöst kunna framlägga den i
publicitetens annaler förr aldrig sporda bekännelsen, att man har en
smula klockarkärlek för — skandalen vid utöfningen af de
plig-ter, tidningsskrifveriet ålägger sina dagsverkare. Och hellre än
att vårt lands press gör sig till instrument för framkallandet af
dylika toner, vare sig inom den finska eller svenska talande
allmogens bröst, må den uppställa sin eolsharpa i en menniskotom
ödemark, der blott oartikulerade ljud återgifva och kringbära ett
eko af de hjerneberöfvade funderingarne.
Men om också finska bonden då och då för att ej vara
sämre än vissa andra, röjer någon lust att se allting i svart,
liänder det honom ytterst sällan, att han i tankegång och
uttryckssätt blir oklar och förvirrad. Äfven när han kommit i farten
att i täflan med ttmolnskockarn Zeus1’ öfverhölja verlden med
töcken och natt, vet han att hålla sig fri från det sista
afsig-komna genljudets af Viborgska smällen svaghet att låta sitt
dirn-dunkliga väsende återspeglas af — molnbilder. Samma säkerhet,
hvarmed han i den bundna formen håller sina tankar i styr, så
att ej ens hans fantasis djerfvaste utflykter få leda dem på
vil-lostigar, uppenbarar sig såsom den rådande makten äfven i hans
prosaiska framställningar. Intressant vore att veta, huruvida
nv-ländingen, som i sina poetiska utgjutelser låter oredan bryta be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
