Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jemte sitt tillbehör midt i båten. För vaggningen var nogsamt
sörjdt derute på den, liksom af hvita, ständigt kringkastade
grafvårdar öfverhöljda, skummande fjärden. Den lilla vaggan
och den stora grafven tycktes verkligen vara bragta så nära
hvarandra, som det var möjligt, utan att de ännu sammansmultit
till ett. När en gång vaggan hade fått sin plats i båten, var
det klart, att äfven modren skulle deri intaga sin. Och de
vildt fladdrande seglen spändes ut; att de ögonblickligt fingo
mera vind, än nödigt hade varit, behöfver ej sägas. Och så bar
det af utåt mot den lilodfärgade horisonten derborta. I vårt
sjöland kunna dessa rader svårligen falla i händerna på någon,
som ej ur sin egen erfarenhet vet upphemta åt sin föreställning
bilden af ett sådant segelförsedt flarn som en liten båt, kastad
på de väldiga axlarne af en vredgad hafsfjärd. Stående på
stranden ser man detta ilande föremål, hvars segel man knappt
mer kan skilja från vågornas toppar, snöbetftckta, skulle man
tro, liksom Alpernas, försjunka livartannat ögonblick i något af
de tusentals uppspärrade svalgen så djupt, att det tyckes
omöjligen mera kunna arbeta sig upp derur. Det omöjliga sker väl
likväl nästa sekund; men endast för att den bistra leken genast
skall kunna begynna på nytt. Men få af dem alla, som lätt
kunna göra sig en föreställning om, huru det der ser ut, förmå
väl rått tänka sig in i situationen, då dess medelpunkt är en
vagga med ett sofvande spenabarn uti. Om också ett slägte, som
under en så obeqväm vaggning gör sig värdigt äran att helsas
såsom integrerande del af finska folket, icke anser sig förpligtadt
att på fäderneslandets altare nedlägga det ogudaktiga offret af
sitt ärfda urgamla vikiuga-tungomål, borde vi andra det icke
förtycka. Men hvad vi deremot borde göra, är det att af alla
krafter söka öfvertyga dessa sjömenniskor derom, att äfven vi
äro menniskor och det ej endast — på sätt och vis.
Att en sådan öfvertygelse ännu på långt när icke gjort sig
gällande hos svensk-finnarne vid deras uppfattning af sina
landsmäns menniskovärde, bevisas mer än tillräckligt bland annat af
en nyligen omtalad historia, som, ifall den ej i grunden vore så
förtvifladt hemsk, icke skulle sakna sin komiska anstrykning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
