Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skönhet vår allmänhet ej skulle öppna sin själ åtminstone lika
gerna, minst sagdt, som för intrycken af den moderna fransyska
dramatikens diaboliskt snillrika missfoster. Ty ännu i detta
ögonblick står hon, oaktadt alla frestelser till afvikelse, och
ehuru så sällan en maning utgått till henne från scenen att höja
sin själ till det högsta, som den dramatiska poesin har att
erbjuda henne, på den herkuliska skiljovägen. Men ännu
någon uppmuntran till och någon ytterligare ledning på den
breda vägen, som förer från all verklig poesi — och hon har
för långlig tid, kanske för alltid tagit ut steget åt det håll, från
hvilket Sofokles’, Racines, Calderons och Schillers ädla andar vända
sig bort med sorg och afsky, men der i det stället den nyaste
fransyska dramatikens argaste vidunderligheter, grinande
sataniskt intagande, utbreda sina polyparmar till välkomsthelsning.
Såsom till en räddande engel, hade man från våra
teatrar bordt sträcka händerna åtminstone till Schillers lätt
tillgängliga genius. Biltog under senaste tider äfvcn på hans eget
fäderneslands scener, hvilkas högsta förtjusning samma genius
ännu ej längesedan var, skulle han här senteras lika innerligt
ännu som fordom på otaliga ställen, och bättre än på de flesta
nu. Men det gifves likväl en annan dramatisk skald, hvars
skapelser torde, enligt hvad vi förmoda, tala ännu kraftigare
och varmare till finska sinnen än sjelfva Schillers. Det är
Cal-deron, i hvilkens dikter orientens glödande fantasi smultit
tillsamman med allt, hvad kristligt innerligast och ridderligt
härligast lorefunnits på den Pyreneiska halfön, uppå hvars berg
österlandet och vesterlandet, södern och norden stämt möte i
menni-skornas själar, liksom i naturens barm. En ledare af vårt
teaterväsende, den der förmådde framkalla på vår scen ett tiotal af denne
oandligt produktive diktares stycken, valda med poetisk
urskiljning och skickligt öfversatta eller snarare med lätt konstnärlig hand
lämpade för tidens kraf, skulle onekligen hafva gjort sig bättre
förtjent af den finska publiken än de, som visat god lust att
traktera honom med hela det unkna förråd, de insamlat för
att med lämplig kost afspisa en menighet, hvilken nästan
upp-toge det såsom en förolämpning, ifall man tilltrodde henne smak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
