Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sådan dramatisk snömos, som Calderon, Shakespeare och
Schiller endast hafva att bjuda på, och hvilken gör anspråk på
aliquid durius.
Bock, när vi tala om en ledare af vårt teaterväsende,
veta vi ej ens sjelfva, hvart vi skola vända våra blickar för att
upptäcka skymten af denne Fenix, eller rättare sagdt, hvad som
egentligen borde förstås med en sådan mytisk figur. I spetsen
för teater-ärenderna härstädes stå visserligen trenne direktörer,
emot hvilka man beginge den högsta orättvisa, ifall man vågade
påstå, att de en enda gång gjort något misstag vid val af
stycken, lämpliga att uppföras på den scen, som närmast är
anförtrodd åt deras vård. Men huruvida detsamma kunde om
dessa sägas, ifall de verkligen skulle hafva en enda gång
uppfyllt sin skyldighet att bevaka den dem ombetrodda teaterns
estetiska intressen, är en fråga, som i brist på fakta ej så lätt
låter besvara sig. Under stora ställningar och förhållanden
måste naturligtvis de små pligterna gifva vika för de vigtigares
tillbörliga skötande. Och då det onekligen är af högsta vigt,
att hufvudstadens vördade publik icke fastnar liksom i en
råttfälla, ifall det ruskiga tabernaklet skulle ramla öfverända eller
brännas å båle, liksom förhärdade kättare, om den “usla kojan71
en vacker eller ful qvåll finge det ledsamma infallet att härma
Movitz’ peruk, hvars brand så tragiskt besjunges i Fredmans
epistlar, vore det högeligen obilligt, om någon skulle misstycka,
att besagde teaterdirektorium förslösar all sin förmåga och sina
talanger på uttänkandet af medel att dag från dag fördröja det
hotande olycksfallet — omöjligt ändå att i längden förekomma,
oaktadt direktörernes herkuliska ansträngningar och storverk i
plåstervägen. Endast af en sådan teaterstyrelse, på hvars
samvete omtanken om räddningen af ett halft tusental menniskolif
ej skulle stunaeligen trycka, kunde man utan allt för stor
närgångenhet fordra, att hon egnade åtminstone några lediga
stunder åt scenens artistiska och moraliska anspråk. Men för vår
alldeles exceptionella, hvars storartade valspråk endast är: caveat
consul, ne quid detrimenti capiat respublical reduceras
betydelsen af nyssnämnda mindre materiella anspråk ungefär till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
