Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reproducera t. cx. Sabelfanas desperata, feunoniaiiska
halsstar-righet. skulle förnimmas ej stort annorlunda än en ljudande
malm och en klingande bjellra, ehuru den tid helt visst varder
kommande, då samma sak af någon finsk scenisk artist
åter-gifves med samma fanatiska glöd, som i sjelfva diktningen
uppenbarar sig. Hjertat måste nödvändigt vara med, när det gäller
företeelser, som äro skurna ur ett folks inelfvor. Och
hvar-ifrån skulle väl en främling med hvardaglig förmåga att försätta
sig i för honom främmande situationer taga det hjertat?
Men om man ock, med resignation finnande sig i ett
oundvikligt öde, ville framdeles såsom hittills låta sig nöja med idel
utifrån importerade artister på vår inhemska scen — att
enskilde sådane också i bästa möjliga fall ännu länge blifva för
oss oumbärlige och äfven nyttige. är ju en afgjord sak — hvad
ingifver oss väl vissheten derora, att dessa trupper skola
framstå förträffligare än de, hvilka vi hittills haft att tacka för, att
åtminstone ett tecken till scenisk konst hos oss hållits vid lif?
Det torde svårligen kunna bestridas, att vi redan under mer
än ett årtionde sett hos oss uppträda de bästa
skådespelare-sällskaper, som bland de i Sverige nomadiserande förefuunits;
och att begära, det sjelfva kungliga teaterns personal skulle i
massa göra till oss en utflyttning, är dock mer än rimligtvis
vid nyktert mod kan yrkas. De bästa krafterna, af hvad slag
de än vara må, lemna dock ytterst sällan, utan synnerligen
starka bevekelsegrunder, för längre tid sitt eget land och allt
hvad deri inneslutes kärt och dyrbart. Intet främmande folk
har således rätt att fordra, att ett annats ypperste skola till
det för alltid emigrera, endast derför att mau rätt väl kunde
behöfva dem derborta. Eller äro väl vi undantagsvis så
utom-ordontligen älskvärda, förträffeliga och frikostiga, att det bästa
ett annat folk besitter, och som der hemma finner bergning,
erkännande, när det sådant förtjenar, och välvilligt undseende,
om det deraf är i behof, skulle känna sig oemotståndligt till
oss draget; skulle på vinst och förlust kasta sitt framtida öde
i vårt våld, blott derför att vår förutsättning: ^tiden kan nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
