Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
praktexemplar af finaste hyfsning, visade sig, vardt det ett elände
att se, huruledes ömkligheten brottades med löjligheten om
egande-rätten till deras figurer. Oeh när man dagen derpå på
kungliga teatern fick skåda Emil Devrient återgifva Bolingbrokes
personlighet i Scribes: „Ett glas vatten“ — som väl i historiskt
hänseende är den argaste galimatias och ej heller betraktadt
ur de högsta poetiska synpunkter håller streck, inen likväl
genom fyndigheten uti intrigens inveckling, den fransyska fiuheten
i begabbelsen, raskheten och lifligheten i handlingen och
framför allt i dialogen är ett förvånande mästerstycke — då kunde
man klarligen förmärka skilnaden mellan befogenheten att
framställa Porselini och till och med Andreas Hofers väsende och
den förmågan, som förer med sig på scenen de rikaste
resultater af ett helt lifs allvarliga konststudium, af verldsvana och
allmänt mensklig bildning jemte det outtömmeliga förrådet af
en storartad talang.
Att likväl anlag för denna finare och ädlare uppfattning
af den verkeligen utmärkte skådespelarens högsta uppgifter kunna
finnas medfödda hos dera, som ville egna sig åt den finska
scenen, bevisades på ett öfverraskande sätt genom den idealiserande
hållning, hvarmed Montanus-Putronii varelse gick igen på den
Helsingforsska teaterns tiljor. Månne hos Holberg sjelf
någonsin en aning uppstod derom, att i denna personifikation af en
karrikerad pedantism, boklärdora och skolfuxeri skulle en gång
i verlden blifva nedlagd en sådan nobless och sinncsfinhet, att
den för hånet ämnade pedanten stundom framstod i ädelheten
af en, för en okunnig omgifning utsatt martyr, som nästan
påminte om Galilei konflikt med sin tids ortodoxa
kardinal-dum-het. Det vore isynnerhet skada med förmågor af det sällsynta
slag, som den, hvilken uppenbarade sig i Putronii roll, om de,
i stället för att höjas och utvecklas genom kampen med den
sceniska konstens högsta problemer, skulle nedtryckas af de
uppgifter, dem finska Holbergar af samma art som
„Silmänkään-täjäs“ författare förmå framlägga till deras lösning.
Men bekymret häröfver kunna vi ju rätt väl bespara oss
till dess, att de förhållanden inträffa, som betinga faran. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
