Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intensitet förslå att fylla det, hvaraf oss ändock främst göres
behof. Den grofkornighet, det naiva oberoendet af idealets
högre fordringar, som karakterisera äfven den sistnämndes
out-tömmeliga lustighet, är icke just det, som för vår unga teater
vore det oumbärligaste. Det är ej i en grundligare grofhet i
tänke- och uttryckssätt, i råare utbrott af harm och arghet, det
finska folket behöfver taga lektioner från scenen; läromästare
-derutinnan erbjuda sig nog sjelfmant utanför densamma. En
talang af en så naturlig finhet och genom bildning förädlad
gratie som Topelii jemte hans stora förmåga att öfver hvarje
innehåll gjuta den populäraste form skulle gagna oss mer än
HolWgs burschikosa energi.
Högeligen fara värdt vore det dessutom, att en fortfarande
sysselsättning med framställningen af dylik art som
“Silmänkään-täjä11 och magister Putronius skulle, utom att dess förtjenst om
folkets höjande och bildande blefve ganska tvetydig, efter hand
nedtrycka sjelfva skådespelarckonsten till ett stadium, hvarifrån
alla civiliserade nationer med mer eller mindre framgång sökt
emancipera scenen. Det är en lätt konst äfven för den
måttligaste förmåga att försätta sig i och återgifva okultiverade
personer och förhållanden, som stå ännu ett steg lägre än den
half-bildade eller omogne dilettanten sjelf. Och icke stort svårare
år det heller att karrikerande neddraga till löjlighetens låga
sfärer utmärktare personligheter, då efterapningslusten hakar
sig fast vid mera framstående egenheter hos dessa. Men att
på ett fullt tillfredsställande sätt återgifva genom tänkesätt,
genialitet eller handlingssätt öfverlägsna karakterer, detta är ett
problem, hvars lösning något öfverstiger det hvardagliga
härmnings-kynnets tillgångar. Hiir om dagen såg man på Dresdens
folkteater ett märkeligt bevis för denna sats, då Immermanns
för-tjenstfulla (ifolkstycke’n: aAndreas Hofer” derstädes uppfördes.
Sjelfva titelrolen och de öfriga, vid hvilkas framställning den
vanliga bondpraktiken förslog, gåfvos till en del förträffligt, till
en annan åtminstone rätt behjelpligt; men när grefve Baraguay,
vice konungen af Italien, och isynnerhet marskalk Davoust, som
dock i verkligheten ingalunda gjorde anspråk uppå att vara ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
