Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutsatser, som ej bära vittne om tillbörlig devotion. Man bar
resonnerat så: der intet tadel kan komma i fråga, är äfven
bifallet en ömklighet, en förödmjukelse. Ur denna åsigt hafva
de famösa .klappträds-menniskorna, kända under namnet:
kla-körer, utgått. Dessa väl dresserade marionetter, som på minsta
tecken af sin korförare sätta sina kandklappningsmaskiner i
rörelse, hafva småningom tagit säte och stämma äfven på några
bland de parisiska teatrar, der det stode publiken sjelf fritt att
egenhändigt sköta sitt bifalls eller ogillandes angelägenheter.
Men då de på sin fattiga fana bära den ridderliga devisen: „vi tjenax
låter publiken, i de flesta fall under paschalikt lugn
öfverlem-nande sig åt det ostörda behaget af matsmältningen efter den
sent intagna middagen — ifall den verkligen ätit — och
sparande sina handskar — ifall den rådt med att skaffa sig sådana
— handklappningsmaskinen och bravoropen hafva sin gilla gång.
Klakör-kohorten, som under vanliga förhållanden håller
bifalls-elden vid makt, är i det hela taget temmeligen fåtalig och sitter
i en kompakt massa, hvarifrån de icke lejde inhemska visligen
hålla sig undan, men dit främlingen ofta nog förirrat sig, innan
den blifvit fylld af rätta sorten, till stor grämelse för honom,
då han plötsligen finner sig hafva råkat midt i elden. Men
vid vissa högtidliga tillfällen har man sett denna platta massa
växa till i kolossala proportioner. Författare, som haft den
blygsamheten att icke räkna på ett sjelfmant från publikens känsla
uppstigande bifall, men derjemte den skamlösheten att för ett
par aftnar vilja sätta teatersalongens luft i dallring « tout prix.
hafva icke aktat för rof att utvidga den fula klappningskohorten
till en legions numerär. Det var om en medels dylika
condot-tieris handfasta bistånd tillkämpad triumf, skördad af den
ridderlige \icomten d’Arlincourt, man spefullt menade: segrarn bar
skäl att säga såsom Pyrrhus: (¿ännu en sådan seger till, och
jag är ruinerad.1) Vicomtens affärer voro nämligen långt mindre
briljanta än Lans egen person. Vida mera praktiskt förfor
dere-mot sonen af en senare generation: den snillrike Frederic
Soulié. Samtidigt innehafvare af en betydlig snickarverkstad
och görande i dramatisk poesi hemtade han färdiga hjelptrup-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
