Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
per för den senare från den förra. Tvåhundra män. väl vana
att handtera sågen och hyfveln, uppmarscherade i teatern uti
slutna leder och gjorde der pjesens — jag vill minnas, att det
var ^Clotilde11 — förträfflighet så eftertryckligt gällande, att alla
möjliga demonstrationer till ådagaläggandet af motsatsen kommo
alldeles till korta.
Mot giltigheten af sådana demonstrationer, som både den
ridderlige d’Arlincourt och hans antipod le citoyen Soiilié till
sin förmån framkallade, liar väl herr Z. T. ej mycket att
invända, ehuru han kanske icke är fullt ense med desse herrar i
afseende å de till åstadkommande af bifallsyttringarne
begagnade medlen.
Återvändande till vår utgångspunkt skola vi söka visa, att
demonstrationerna i fiendtlig syftning på de parisiska teatrarne
ingalunda alltid äro så beskedliga, som herr Z. T. tyckes ha
föreställt sig. Sannt är: pariserpubliken, som älskar den
sceniska konsten högt och vanligen eger klar insigt i de
svårigheter, med livilka isynnerhet nybegynnaren på tiljorna har att
kämpa, röjer oftast en human böjelse att icke lägga sten på
bördan, då den ser någon stappla uppå dessa. Är publiken
vid godt lynne, tyckes den genom ett leende, kvari ingenting
argt ligger, nästan beteckna det skrala spelet såsom en
välkommen variation af enformigheten i det vanliga goda. Och
med den ädla, stolta känsla för allt, som, i hvad! sfer det vara
må, förmår kasta en ljusglimt på nationens företräden, hvilken
känsla härligt utmärker det franska folket, tager publiken erkändt
förträffliga sceniska artister under sitt hägn mot partiskheten
och illviljans försök att dem missfirma. Också är det lättare
för i öfrigt olika tänkande att förena sig i omdömet om en stor
scenisk talang än att skänka sammanstämmande bifall åt
produkterna för scenen. Man kan hysa skiljaktiga meningar om
Corneilles och Victor Hugos tragedier och dramer, men likväl
öfverensstämma i beundran för Talma och m:lle Mars.
Stunder hafva funnits i det franska folkets lif, då man
utanför scenens ramp kämpat nästan lika heta strider som de
politiska på Seinens strand. Ännu qvarstå män, hvilka varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
