Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Väktare, hvad lider tiden?
Med anledning af tidskriften „Suomi-‘.
(1842).
„Ueber die Antwort
Gesckah allgemeines Schiitteln des Kopfes!
Der Inspector sprack zuerst, hem! kem!
Drauf die andem secundum ordinem“.
Vi hafva hunnit långt, vi finnar, redan, ifall man såsom
längdmätare för nationernas framgång begagnar seklens
tumstock blott. Det är en lång dags qväll, hvilken hvälfver sig
äfven kring oss, som sett denna stunds morgon gry. Ty den, som
uppgår i morgon, förkunnar ju för allt folk, att två århundraden
haft sin rörelse, sedan det heliga ordet oafkortadt talat det
finska tungomålet. Vi böra ju tacksamt glädja oss deröfver af
många skäl och icke minst, emedan vi kunna anse det såsom
ett nytt bevis derpå, att vi uppfyllt lagens bud om att hedra
fader och moder, då vi så långe fått lefva på jorden. Det
tyckes ju verkligen så?
Men det är icke alltid tidens längd, som angifver måttet
för dess sanna värde. Ju mer utsträckt den hunnit blifva,
desto tomare, ödsligare, fattigare kan det innehåll vara, som
deraf begränsas, liksom den omätligaste himlarymnd hvälfver sig
öfver den oafbrutnaste, kalaste öken. Af ett folk, hvars
förfäder redan för tvänne sekel sedan fullbordat jätteverket: en
fullständig bibelöfvereättning, har man rätt att fordra icke så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
