Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi anse det tvärtom för en hufvudolycka för Almqvist,
att hans fall blifvit insnärjdt i dessas. Också är det kring
honom, kring honom ensam, vårt deltagande slutar sig. Han är
för oss icke främmande. Ty, såvidt vi förmå inse, är Finland
ändå den biltoge tempelrånarens — detta är nämligen egentliga
betydelsen af det kraftiga uttrycket: varg i vveum — andes rätta
hemland, ehuru vehiklet för hans skapaude genius af slumpen
blifvit kastadt på en annan fädernestrand.
Ifrån första stunden, denna literaturens hundraarmade
Bria-reus i stort framträdde, flög ur hans snilles skapelser en
elektrisk gnista till alla „unga hjertan“, hvilka här med dessa kommo
i beröring. Ännu har aldrig en skald, hvilken talat ett modernt
tungomål, så allmänt, så hastigt, så djupt gripit i alla själens
strängar som Almqvists mäktiga ande inom Suomis landamären.
Den orientaliska „krans af blåDad“, som sväfvade öfver hans
taflor, syntes likt en morgondimma öfver hemlandets kullar; de
anderöster, som hviska ur djupet af hans dikter, förnummos
såsom hemland sljud från dess dalar. Hvart man vände sig,
möttes man af sensationer, öfversatta till ord, blickande med
välkända anletsdrag, emedan de blifvit af siaren frambefallda ur
det finska folklynnets eget tysta förvar. Och klagande sporde
mången: hvi förunnades Finland icke äran att kalla den sin,
livars genius tycktes emanerat ur det finska folkets egen?
Hur annorlunda har ej Almqvists ställning från
begynnelsen varit till det folk, till hvilket de förhållanden, som med
händer kunnat gripas, ställt honom i beröring, detta folk, som i
kommande tider utan tvifvel skrytsamt skall yfvas öfver att
hafva gifvit honom det lif, hvars bitterhet det nu låter honom
tömma till sista dräggen. Länge redan har han på den „ärfda
grunden“ varit en främling. Men omsider är han vorden ännu
vida mer eller mindre. Ty nu är han der ingenting annat än
„varg i weum“. Ifrån en sådan klimax leder ju intet steg högre
eller lägre mer utom till det slutliga hem, der han gömd ibland
de dödas knotor, nedbäddad under hufvudskålar kan hoppas
undgå de lefvandes efterspaningar och så ännu en gång
återvinna sol öfver sina lockar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
