Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såsom emellan bergens remnor en gång af helt annan, ofta
ädlare malmart än den omgifvande finnes inklämd, så kastas
äf-ven stundom* menniskoförmågan midt i en omgifning, som icke
kännes vid deD, ehuru ifrån den strömmar ljus, som skulle förmå
kläda i klarhet äfven de mindre rikt lottade. Sådant tyckes
äfven Almqvists öde vara. Åtminstone hvad honom beträffar,
äro hans landsmän, såsom han sjclf någonstädes säger, „icke
alls egoister“. Vi tillåta oss ej att vid detta tillfälle söka
utgrunda anledningarna, hvarför Almqvists vidtomfattande lyras
klang så föga gensvar funnit uti hans landsmäns hjertan. Vi
pålägga oss det band att hålla oss endast vid det obestridliga
faktum, att så förhåller sig. Tegnér har förtjusat hela Sverige.
Bellman likaså, ehuru det kostat konstdomarene mycken möda
att öfvertyga deras folk, att det ej borde låta förtjusa sig af
sådant i hans sånger, som egentligen anslagit dess själs
strängar. Sjelfva den känsloklene Böttiger eger mången, som med
själ och bjerta upptagit hans veka sånger. Men med
undantag af Atterbom, hvars poetiska kosinopolitism en gång öppnade
sin milda famn för Almqvists hela, mäktiga genius, och några
få ynglingar hafva Törnrossångarens dikter i hans hemland
blif-vit besvarade, liksom en ropande röst i öknen af klipphällen
med ett ihåligt eko. Icke så som skulle han ej väckt ett visst
allmännare deltagande. Men detta bar sällan eller aldrig varit
kärlekens, den innerliga hängifvenhetens. I samma Sverige
finnes knappast någon enda menniska, hvilken, äfven om den ej
kunde läsa sitt eget namn, icke skulle kunna qväda stora
massor af „Frithiofs saga“. Äfven mången annan skalds sånger
lefva mer eller mindre på alla rörliga läppar. Sådant bevisar
ju, att diktaren förstått att lefva in sig i sitt folks innersta
väsende eller snarare, att han uttalat detsamma, och just derför
emottages uttrycket deraf tacksamt såsom ett återbetaladt lån.
Törnrosförfattarn deremot har, äfven der han icke
öfver-höljes af ämnen, hvilka hafva ingenting gemensamt med
skön-hetssinnet, oftast blifvit helsad med iskall beundran. Hvem har ej
någonsin i Sverige talat om Tegnérs snille, när man talat med
kärlek om Tegnér? Men sällan har man der känt sig dragen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
