Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tas. Vi tro, att en diskussion, särdeles om en vigtig och
allvarlig sak bör utföras med lugn och hofsamhet, hvilka
ingalunda behöfva afkyla värmen för den goda — saken. De oädla,
demoniska krafter, dem en ohejdad kamp på publicitetens
vädjo-bana mångenstädes lösgjort, och hvilka måhända icke heller
sakna tjusningsförmåga för det tinska folklynnets hämmade
stridslust, stirra varnande och afskräckande åtminstone mot oss. Och
när man en gång besinnat de förderfliga följderna af att reta
enda makter, till hvilkas besvärjande och stillande man ingen
kraft eger qvar, sedan de brutit alla band, känner man hvarken
mod eller lust att arbeta för deras emancipation. Ty pennan,
ehuru i sitt slag ett lika skarpt vapen som någonsin ett annat,
saknar oftast den egenskap, myten tillägger det svärd, hvars
skaft förmådde läka de sår, hvilka dess udd blodigt slagit. —
Gerna medgifva vi emellertid, att det för den, som åsyftar
endast seger till hvilket pris som helst öfver sin motståndare, kan
kännas icke så litet påkostande att nedlägga de slående vapen,
som det skarpa ordet erbjuder. Det kan synas som en
uppoffring, att försaka det blixtlika sken, hvarmed de ljungande
eller qvicka frasernas raska omsvängning sällan förfelar att blända
åtminstone mängdens öuon. Men när man åsyftar endast
upplysning angående ett ämne, hvars sanning är för en dyrbar, hvad
tillfredsställelse kunde då väl en medels hån tillintetgjord
motståndares förödmjukelse erbjuda, hvad behag förmådde väl en
gloria, återkastad af en annans lidande, gjuta kring segrarn!
Den besegrades fel att ur en annan synpunkt än motståndaren
liafva betraktat en sak kan väl dessutom svårligen berättiga till
sådant sätt att försvara. Än mera. Ju högre man ställer sjelfva
saken, sjelfva segerns mål, desto mera borde ju lusten till
liand-gemängets närgångna ryttarbravur förflyktigas. Äfven polemiken
inom tankens verld borde sträfva att hinna till den förädling,
polemiken inom verklighetens sferer undergått med krutets
uppfinning; och förbittringen, alstrad genom att tränga
motståndaren på lifvet, skulle ej förlora på att mildras förmedels
afstån-det mellan de kämpande. Och ingenting lämpar sig väl bättre
till att fylla detta afståndets tomrum än just sjelfva saken, fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
