Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädande, der personerna dragit sig tillbaka. — Måhända röna
äfven dessa tlmetaforer’!1 missödet att synas nog ^starka11; men
vi tro ändå, att de beteckna en — sanning.
Men, såsom sagdt, vår mening är i detta liksom i andra
fall icke författarens i ^Morgonbladet11. Detta kan likväl icke
rubba vår föresats att nu, då ett för finska tidningar ej
alldeles vanligt tillfälle att ingå i diskussion angående vigtiga
ämnen erbjudes oss, begagna detta på ett sätt, som
öfverensstäm-mer med vår allvarligaste öfvertygelse.
Det är icke endast praktiskt, det vill säga genom sitt mot
oss begagnade stridssätt, Morgonblads-författarcn visat, huru
högeligen hans åsigt om polemik afviker från den, hvilken vi
hålla för den rätta. Han talar visserligen med en ton af högt
förakt om den i Sverige nu oftast öfliga taktiken i publicistiska
fejder. Men till något annat resultat än föraktets förer honom
likväl ej anblicken deraf. Han betraktar den en bagatelle.
Då tallösa pennor hvässas emot ett enda menDiskohjerta, ser
han häri endast tten liten hvardagsscen1’, beröfvad allt djupare
menskligt intresse. Antingen misstaga vi oss, eller ock far
Morgonblads-författaren vilse, men vi tro ändå, att dessa
fenomener hafva en vida djupare betydelse, än bemälde författare
visar sig böjd att deri lägga. Vi för vår del se äfven i dera
-exponenter af den verldsevolution, mcnskligheten genomgått inom
senaste århundraden.
Länge hade den höga läran, att den, som griper till svärd,
bör falla för svärd, sin fulla tillämpning. De brott, denna
verldens starka begingo, begagnade förnämligast armens styrka
såsom häfstång för öfverdrifna bedrifter. Och sjelfva den
straffande rättvisan gällde föga, ifall ej äfven dess rätt var den
starkar es. ¡Men näfrättens högsta rätt nödgades småningom
sänka sina blodiga vapen inför t,Guds frid11. Och äfven
förbrytelserna kastade sig allt mera på andra tummelplatser än
fordom. Dock äfven den i sitt eget djup allt mera försjunkande
andens verkliga eller inbillade förvillelser beifrades ännu med
lekamliga vapen. Ju mera invecklade de förstnämnda befunnos
vara, desto mera komplicerade blefvo äfven de senare. Inqvisitio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
