Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ämnet derför icke kunna vara någonting mindre än ett helt folks
undergång. Men nog spelar Ödet ändå i hvarje djupt
mennisko-hjerta stundom fragmenter af en tragedi, som, åtminstone för
den det angår, har sin oändligt sorgliga betydelse. Och då man
läser t. ex. Goethes aTorqvaio Tasso’1, kan man icke veta, att
skaldens qval kan adlas äfven till ett högre, mera vidtomfattande
intresse än allena ett enskildt. Äfven vid äfventyr att ännu en gång
göra oss skyldige till löjlighet, våga vi upprepa vår tro, att
tider skola stunda, då man finner uti de pröfningar, „literaturens
varg i weum71 undergått, någonting annat än föremål för löje.
Ringa torde ju nu mera deras antal vara, hvilka t. ex. uti
Tho-rilds öde, hvarmed Almqvists eger en så omisskännelig likhet,
upptäcka någonting särdeles löjligt. Gerna medgifva vi likväl,
att Almqvist i några hänseenden vida mer än den nyssnämnde
titanen har att skylla sig sjelf för hvad, som drabbat honom;
men en sådan tröst förminskar ingalunda omständigheternas
halsbrytande förmåga och knappast nog ens deras tragiska
intresse.
Mindre, än Morgonblads-författaren och troligen mången
med honom förmena, har Almqvist skytt „tid och möda“ för
att arbeta sig fram. Ensam bland alla skalder i detta
bråd-mognande sekel hade han redan hunnit fram till sin lefnads fulla
middagshöjd, innan knappt någon förmådde ana, hvilka stora
krafter kämpade om försoning i Almqvists själ. Hans jemnåriga
själafrände, Stagnelius, hade redan hunnit sluta sitt vanskliga
jordiska lopp och sitt odödliga literära. Domen hade
längesedan, upphöjande eller förkastande fallit öfver Almqvists öfrige
samtida medbröders i Apollo vittra idrotter. Men ännu föll det
ingen in, att innan kort nästan en hel verldsdel skulle anse det
mödan värdt att sätta sig till doms öfver honom, äfven om
sådant skedde blott för att afkunna interdiktet öfver Aiteraturens
varg i vveunT. Hårdhäudtare sinnen afspisade honom med den
blodiga frasen, tatt man icke har snille, för det man är galen11,
medan de mildaste, måhända tyckte, att det var synd om
t,sjelf-spillingen11, då han ej helst något så när förmådde dokumentera de
anspråk, till hvilka han möjligen kunde ega en rätt. En mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
