Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då man säger: ingenting tilldrager sig hvarken i nord
eller söder, har man dock framburit en dikt, hvilken ej ens bar
den relativa förtjensten att vara poetisk: man uttalar en dikt,
som kan betecknas med ett ganska prosaiskt namn. Ar t. ex.
ej en katastrof sådan som den Almqvistska tillräcklig att gifva
märkvärdighet åt en hel epok? Och likväl är denna på långt
när ej den enda tilldragelse, som har giltigaste anspråk på
oerhörd märkvärdighet. Afven annat än en enskild mans
mennisko-värda har man sett och ser man falla. Äfven annat än en
så-dans vanära har stigit och stiger himmelsstormande i titanisk
vild djerfhet uppåt.
Älska vi kontrasternas gripande effekt? Kan då ej denna
lystnad tillfredsställas? Se här ett flyktigt försök att afkopiera
en sådan antites af slumpen, ödet, försynen — eller huru helst
olika läsares skilda öfvertygelse benämner dess upphofsman —
kastad ut till ventilationsämne åt den af stridiga åsigter slitna
menskligheten.
Uti naturen firade ljuset sin nyss vunna seger öfver
mörkret, dygnet om i glans, som ej slumrade bort ett ögonblick, i
klarhet, som ej ens fördunklades, då det hette natt. Naturen
tecknade sålunda en symbol af den ljusets segerfest, som inom
andens sfer tillreddes ånyo på de ställen, från hvilka norden
tidigast såg offerlågor stiga opp i stort åt ljusets goda makter.
Ungdomen skar lagrar med tälgknif vid Fyrisåns aganippiska
vatten; de äldres kransar och hjertan uppfriskades af
hyllnings-sångens melodiska flöden. Sjelfva ^Tidens” vingskjutna Kronos
kände sitt af bitterhet förtorkade sinne upptina vid några
oslipade perlor af denna, som rullade ned deröfver.
Men medan hans bistra miner klarnade och försontes för
ett ögonblick med en tid, till hans outsägliga harm ej gjord
efter hans beläte, störtade sig skuggor i allt mera tätnande
massor öfver en annan man, hvilken han i många år förföljt med
hand och tunga, rastlöst, oblidkeligt, såsom blott systemernas
torra fanatism gitter förfölja. För denne strålar ej frid eller
ljus från den yttre verlden; och dess mörker mötes blott af ett
ännu ogenomträngligare, som tjocknat i hans inre. Brottsling,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
