Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kroker kan sig undan samhällets hotande hårda, långsträckta
arm; raenniska, fördöljer han sig undan den ständigt växande
lavinen af sina medmenuiskors iskalla förbannelse och hånande
rop. Den biltoge trängtar att få sätta sin brända fot utom
sitt fäderneslands gränser med mera brinnande ifver än den,
hvilken ännu eger qvar någonting, som han kan kalla sitt
fosterland, då han länge derifrån varit skiljd, trängtar dit tillbaka.
När han slutligeu står på yttersta kanten af fädernejordens
strand, och det ödsliga hafvet öppnar sina obanade stigar åt
honom, som likt kafvets skum ej har ett hem hvarken på jorden
eller i vattnet, utan rastlöst kastas af vindens nycker mellan
dem båda — är det liksom, om ett helvetes portar skulle
igenslås efter honom, ehuru igenom dessa ännu tränga högt
skallande förbannelseskri, hvilka sammangjutas till korus med
ropen från afgrunden i den landsflyktiges bröst. Men hvem har
väl lyssnat till dessa rop? Hvem kan väl göra reda för
grundtonen af dess dissonanser? Hvem har mätt djupen, från hvilka
de ljuda? Det är ju C. J. L. Almqvists barm, hvadan de tränga,
hörbara endast lor honom sjelf, men gåtolikare än det
underjordiska sorlet från Pytiagrettan för alla öfrige dödlige. Ty så
mången, som än sökt fläcka opp hans Promoteus’ hjerta, har dock
ingen än lyckats att rycka det fram i dagen. Kanske har det
ej kurnat framdragas, emedan talet derom är endast en myt?
Förutsättningen om dess icke tillvaro skulle deremot upplysa
om mycket, som angår Almqvist, ja till och med sprida något
ljus öfver slutkatastrofen, hvars hemska ruiner satt en gränssten
för hans medborgerliga lif. Något ljus säga vi: ty hvad skulle
väl kunna tillfylles förklara densamma? Ej ens förutsättningen
om frånvaron af förnuft förslår ju härtill.
Den första sensation, som väcktes hos hvar och en,
hvilken ej med afgjordaste fördom mot Almqvist förnam
berättelsen om hans sista dåd, var väl den, att hela saken förekom
obegriplig. Och derjemte uppstod i dem, som dömde deröfver
menskligt — ordet må tagas i huru inskränkt betydelse man
behagar ett trängande behof att begripa möjlighelen af dessa
skenbara omöjligheter. Kansakningen härom skall fortgå genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
