Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
Uppsatser rörande littralnr <1842—1877
•ännu framstod för oss såom den största literära makt, vi i
norden kände och erkände, berättigar oss till den öfvertygelsen, att
vi hafva rätt att blifva trodde, då vi nu på historisk väg vilja
söka att utransaka, huru denna kolossala makt kunnat så
ömke-ligen förvittras, som hela verlden känner, att den gått under.
Ej är det åtminstone med renegatens stilett, vi gå att rista upp de
sår på den fallne jättens själ, dem vi ej förmå förbinda, men
hvilkas beskaffenhet vi dock med så mensklig hand som möjligt
anse oss skyldige att utröna.
Innan författaren går att närmare utveckla det ämne, han
till behandling upptagit, tillåter han sig förutskicka en
anmärkning, som kan bidraga att fastställa frågan på den grund, hvarpå
han tror, att denna borde hållas qvar. En sådan anmärkning
torde ej få uraktlåtas, emedan det kunde synas mången ganska
problematiskt, huruvida samma frågas lösning förnämligast skall
sökas på historisk väg. Man invänder måhända: det dåd, som
rycker Almqvist bort ej blott från estetikens, utan äfven från
den högre sedlighetens högsta domstol för att öfverantvarda
missdådaren åt polismyndigheternas och kriminalrättens
tvångskam-mare, det dådet har dock föröfvats af en person, som, så
mångsidig han än visat sig, likväl främst af allt är och förblir skald.
Borde man då ej uppsöka en förklaring öfver hans brådstupa
fall inom poesins sferer? Denna fråga tyckes vid första
ögna-kast röja en skymt af giltighet. Vid närmare skärskådande
visar sig dock detta bländsken reduceradt till den overkligaste —
blå dunst.
En förklaring i poetisk mening kan svårligen hvarken af
denna tid eller af den, som stundar, någonsin gjutas öfver detta
Almqvistska död — vi begagna här ett uttryck, åt hvilket man
af annan anledning ungefär för ett decennium sedan, under ett
slags rus af poetisk exstas med vildaste ihärdighet sökte
förskaffa popularitet. Denna företeelse röjer ej den aflägsnaste
skymt, ej den svagaste fläkt af poetiskt lynne. Den framstår
tvärtom såsom det sorgligaste affall ifrån allt, som poesi kan
heta. Den är en rå inkarnation af den själtomaste, armaste
prosa. Det torde vara lättare att öfver kretiuen Johan Adams-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
