Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sons bloddränkta idrotter kasta ett poetiskt skimmer än öfver
detta eländiga försök af den genialiske Almqvist att ^sluta
stycken11. Blodshämnden, utbrotten af svartsjukans eller det sociala
och borgerliga hatets våldsamma raseri, mordbranden,
tempelrånet och mången annan bland de rysligaste eruptioner ur en
rubbad menniskosjäl, på hvilka lagen fäller ned sin hårdaste
hammare, kunua dock, når de reflekteras till oss ur poesins allt
förhärligande spegel, väcka ej blott menskligt deltagande, utan
ufven högre menskligt intresse, hvilket trycker ned
brottmåls-balkens jurisdiktion till en lägre, cn mindre berättigad och
vädjande till mensklighetens öfverappelationsdomstol, nedkallar från
högsta instans ej blott nåd, utan försoning öfver den af
bokstaf-lig rättvisa fördömde. Sjelfva vansinnet kan ju gå under,
för-klaradt af konsten, liksom den Ofelia, hvars namne lärer burit
bort en rubbad, olycksaligare än hon, till lians eviga landsflykt.
Hvilket skönt skimmer sväfver ej kring henne, då hon:
,.Utöfver vägen som en hafsfru gled
Och sjöng pä sina visor, som om ej
Hon anade sin ofärd, eller såsom
Hon varit sjelf en infödd vattenande“.
Men hur helst man må behjerta den rubbning, som
störtat bort den olycksfödde skalden från den laggilla ordningens
stråt, kan sjelfva dikten ej tillbakahålla det utrop, livarmed
Hamlet uttryckte sin bestörtning öfver (¿dödgräfvarens11 brutala sätt
att fara fram: tHar då den der karlen ingen känsla af hvad
han gör? Han gräfver grafvar och — sjunger’”. Sådant är
och blir aldrig poetiskt. Det är högst gement, prosaiskt.
Endast den historiska romanen, åt hvilken vår tid huggit
ett nybygge mellan diktens område och häfdens, torde en dag
få plats äfven åt den slutkatastrof, hvarunder det måhända
märkvärdigaste producerande snille, som någonsin skrifvit på
svenskt tungomål, så ömkeligen dignade neder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
