Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela dess arf, förbehållande sig att få vara verldens ende
revo-lutionsmakare. Och man måste erkänna, att han uppfylde denna
funktion på ett grandiosare sätt än någon annan, vare sig furste
eller proletär, dittills hade förmått det. Napoléons
revolutionära kapacitet öfverträffade såväl i intensivt som extensivt
hänseende sjelfve Ludvig XIV:s. Denne hade ju, jemförelsevis
blygsamt, blott menat: aJag är staten”, röjande dymedels sina
anspråk att med staten förfara precis efter godtycke, såsom man
i naturtillståndets primitiva frihet förmenar sig vara berättigad
att göra med sig sjelf. Förstående den entusiastiske Klebers
något hyperboliska utrop: vous êtes grand comme l’univers!
i allt för bokstaflig mening, tann Napoleon för godt att tycka:
,Jag är verlden” ocb drog i afseende å verlden ur sin maxim
en slutsats, analog med den, hvartill Ludvig XIV svingat sig
opp från sin identifikation med staten. Och en ej ringa tid
samt sammangyttringen af halfva vei Idens kralt erfordrades till
att poetiskt vederlägga Napoléons till praxis öfversatta teorier.
Så segt hade han vuxit fast i försvaret af dessa sina teser, att
ännu på hans yttersta politiska stridsdag tre på hvarandra
följande slagtningar med möda förmådde honom till ett slutligt
tyst: concedo! Det var kanske ej så alldeles klokt af
Napoleon; men det var — stort.
Huru mycket förståndigare visar sig deremot ej den
furste, hvilken man, utan att vilja parodiera hvarken kopian eller
originalet, ofta benämnt: fredens Napoleon! Äfven honom var
fritt val lemnadt af de historiska trådar, dera han egde att
vidare utspinna. Och han vägde med mångbepröfvad och
pröf-vande hand, hvad som kunde synas nyttigast för honom sjelf,
hans unga dynasti och par conséquence för menskligheten. Hela
hans lif hade varit utsatt för skiften och vexlingar, så bjerta,
att en romanförfattare, som gör anspråk uppå att komma fram,
om också ej med sanning, dock åtminstone med sannolikheter,
icke skulle våga dikta ihop ett sådant lefverne. Louis Philippe
hade varit van att förlora till den grad allt, att han i
bokstaflig mening icke hade mer någonting att förlora. Men han var
äfven van att vinna allt, ja, mera än han någonsin kunnat för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
