Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lora. En revolution hade gjort honom till tiggare eller det,
som efter vanliga begrepp närmast svarar deremot, till
skolmästare. Men en annan revolution hade deremot gjort honom till
kung. Balansen mellan förlust och vinst, mellan debet och
kredit uti revolutionernas höga börsspel tycktes således luta sig
icke så litet åt plus-sidan. Men Louis Philippe, ehuru gammal
storspelare, hade varit det mera af beräkning än af passion.
Och då nu hans långvariga beräkningar omsider slagit så väl ut,
att han knipit den högsta vinsten, ansåg han det rådligast att,
så vidt det i hans förmåga stod, förbjuda hela det spelet, på
hvilket det ej mera lönade för honom sjelf att spekulera. Han
bjöd till att under allt detta ej gifva dementi åt den allmänna
opinionen om synnerlig klokhet, hvilken man sedan längre tid
lärt sig att företrädesvis vörda hos honom; en opinion, som
gick i sina smickrande förutsättningar ända derhän, att
advokaten Hennequin ansåg sig oförhindrad insinuera på legal väg,
det skulle samma furste, hvilken genom sina närmaste
anför-vandters fall kommit sig till kronan och som sedermera genom
deras offentliggjorda vanära sökte befästa sig i dess besittning
— ftfven haft försigtigheten att listeligen, till förmän för sin
son, Aumale, smyga sig till det omätliga arfvet efter den siste,
fåvitske ättlingen af Condéernas hjelteslägt.
I likhet med nära nog hvarenda fransk prins, så långt
historien kan minnas tillbaka, hade äfven Louis Philippe ifrån
begynnelsen röjt ett modigt lynne. Med tapperhet hade han
dragit svärdet för sina fäders land, medan en sådan strid ännu
tycktes öppna de bästa utsigterna för framtiden. Men kriget
höll ej hvad som Dumouriez å dess vägnar hade lofvat.
För-gäfves hviskade denne till den unga ^Egalité” detsamma, som
hexorna ropade till den af äregiriga drömmar vaggade Macbeth :
hel dig, som skall varda kung en gång! En gång! upprepade
eko länge från Lapplands öde fjäll och Amerikas lika ödsliga
urskogar. En gång! återskallade det från de slutna djupen af
den genom vida verlden utan rast eller ro irrande pretendentens
barm. Men mer än en hel menniskoålder, den mest
verldsska-kande, som nyare historien känner, hann tåga öfver grafvarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
