Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så ungefär hade vi, efter mångårigt begrundande, bedömt
Claes Flemings innersta. Härmed vilja vi för ingen del hafva
nekat dertill, att, äfven om. detta ocb ännu mycket mera skulle
få gälla såsom ursakande hans handlings- och tänkesätt, dock
återstår ganska mycken vildhet, många hårdnader och
kantigheter i hans sätt alt.vara och bete sig. Men man kunde kanske
fråga, om han utan dessa lyten och olater samt öfverpyntad med
modern filautropisms fernissa kunnat vara denne förvånande
helgjutna karakter, denne koloss, som af ingen lockelse, intet
hot, ingen makt kunde rubbas från sin en gång utstakade
lcf-nadsbana? — Men på den frågan må historien svara. Vid detta
tillfälle angår den oss ej. Vår ståndpunkt är nu konstens.
Och i dess tjenst tillåta vi oss att öppet göra läsaren en
annan fråga, den vi väl tusen gånger gjort oss sjelfva. Var det
oss tillständigt att i en dramatisk dikt ställa fram liksom
an-sigte mot ansigte inför den åtminstone läsande, möjligen en gång
i en framtid skådande menskligheten samma vilda, oborstade, i
mord, brand och blod ända till halsen stridande best, som
utmålades af Hanssou och hans patroner? Skulle vi i hvarje
minut låta honom ryta som den der ohygglige, romerske
impera-torn: låt hänsta denne; låt bränna den andra; kasta den tredje
J’ör vilda djur och i brinnande eld den fjerde; hudfläng den
femte: halshugg den sjette; rådbråka den sjunde; flå den
åttonde lefvande; sätt kafle i mun på den nionde, om han
fördristar sig att göra invändningar; — och så hela medeltidens
djefvulska extrakriminal-justicebalkar allt utföre? Vi hafva hört
omdömen, hvilka med sentimental afsaknad vid tanken derpå,
att frågan blifvit af oss praktiskt med nej besvarad,
tillkänna-gifvit sin jakande åsigt. Men denna har ännu tills dato icke
förmått rubba vår öfvertvgelse, att det ej gick an att å konstens
vägnar utöfva en slik historisk rättvisa inot Claes Flemings
personlighet. Han uppträder i vår dikt på sitt lifs, sin
segerlyckas, sin framgångs, sin makts, sitt anseendes högsta höjder.
Låter menniskan ej ens i sådana solskensstunder åtminstone de
argaste hårdnaderna smälta bort ur sin själ, så bevisar hon
der-med, att hon är en lumpen parveny på lyckans rättfärdiga hjul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
