Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ming, i det hon om dennes dotter yttrar: ^Nyss hon fanns i
lågorna, som du åt henne itändtfl, hvilket i bokstaflig mening
också var sannt; och mera sanning ansåg hon ej skyldig sitt
barns mördare. Vi göra denna anmärkning derför, att egentlig
lögn icke kunde få rum uti ett väsende, så uteslutande
beherr-skadt af det uppriktigaste hat. Men detta förhindrade hexan
ingalunda ifrån att stundom se sakerna något skeft.
Hvad nu sjelfva hexan beträffar, så har hon framför allt
blifvit hembjuden af konsten åt historiens rättskänsla såsom
syndaoffer. Hon tänker och säger om Claes Fleming allt det
värsta, häfden vet om denna och ännu något mer. Ty hennes
hämnd dricker ur traditionens djupa, aldrig förtorkande brunn,
iled skarp blick har recensenten insett, att diktens berättelse
om hennes olycksöde är hemtad ur sådant djup. Hvilken
diktare skulle också våga taga på sitt samvete att på eget bevåg
häfta ett sådant brännmärke vid en sådan mans minne som
Claes Fleming? En sägen, irrande fridlös kring ogerningens
skådeplats: Svidjagård, tror ännu i dag på verkligheten af den
händelse, vi i dikten framställt med någon modifikation; och till
styrka för sin och andras tro pekar samma sägen på en gryta,
instrumentet för den obarmliertiges vilda begär att straffa.
Traditionen låter Fleming i sjudande vatten bränna en qvinna,
genom hvars vårdslöshet ett bland hans små barn hade gått
förlorad t.
Den bistra legenden upptogs till behandling i dikten af
flera skäl. Den tycktes erbjuda ett rikt ämne för poetisk
bearbetning; den var afgjordt högst karakteristisk för den vilda
tid, vi önskade afteckna, äfvensom för samma tids mest fram-,
stående personlighet, hvilken vi ville framställa såsom dess
representant så i ondt som i stort. När vi hade uppställt detta
skarpt markerade faktum i scenens bakgrund, tycktes historiens
billiga fordringar på en durabel beskuggning af tidsbilden
något så när uppfylda, då derjemte de öfriga skuggorna, på hvilka;
icke heller sparades, blefvo tagna med i beräkning. Att vi i:
detta hänseende lyckats uti vår afsigts utförande, medgifver re-,
censenten med don sanningskärlek, som hos honom aldrig för-:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
