Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giösa ämnena. Jag vore väl den nllra sista, som icke af kjertat
gerna skulle unna åt hvar meuniska det oförargeliga nöjet att
skratta åt de roligheter, dem vår trumpna tid stundom hittar på,
för att dernted bortjaga töcknena på mensklighetens rynkade
panna. Men de offeubackska prestatiouerna äro, både hvad text
och musik beträffar, verkligen så litet oförargeliga, att de tvärtom
kunna täfla i depraverande, förslappande verkningar med det
allra slemmaste, tiden för öfrigt åstadkommit. Det är ganska
säkert, att de ädlaste menniskor — man vet, att ordet ej just
mera nu än stundom annars är synonymt med de förnämaste
— i sjelfva Frankrike, detta förlofvade land för allt slags
qvick-het, med djup grämelse varseblifva de eröfringar, som dageligen
tillväxa under Offenbachs fanor. Men om känslan af Frankrikes
verldshistoriska betydelse för den raenskliga kulturen å ena
sidan känner sig förnärmad genom tendenser, antydande på en
gång den sedliga och estetiska kraftens förfall, ingifver samma
känsla å den andra sidan visshet och förtröstan, att de genom
så många förgångna sekels aska trängande rötterna till en
ädlare civilisation icke låta för längre tider förderfva sig af några
ögonblickets utväxter och kryptan på stam och blad. Men om
också det på krafter omätligt rika Fraukrike möjligen utan våda
för sin kulturs lif kan genomgå besmittelsen af den offenbachska
arta cattiva, är det, ty värr, på långt när ej lika säkert, att
vårt lands, under bördan af så mångahanda svårigheter
svig-tande, ädlare bildning förmår med samma vitalitet uthärda
inflytelsen af besagde pestilentiösa passadvind. Jag frågar lika
fridfärdigt soin bestämdt aSkön Helenas" dyrkarc i våra fäders
land på sjal och samvete: vore det icke ändå både synd och
skam, ifall den sterila tjusningen, deras lumpna idol ingifver,
skulle äfven bos oss förlama håg och lust att med samma
sympati som förr återse t. ex. „Daniel Hjort", såsom förhållandet
ej längesedan berättades hafva varit på en annan ort, der
valet mellan båda ifrågavarande stycken utföll på bedröfligaste sätt?
På så svaga styltor må den humana bildningen i Finland
ändock ej stå, att hon skulle låta blåsa omkull sig af det
melodiska beviset för satsen: ahvar qvinna föds att trogen vara” o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
