Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tonerna af la reine Hortense, utan den sköna Helenas? Mindre
utsatt för vådan att misstaga sig iir väl en annan, med den
förra nära beslägtad hypotes. Herr Tid uppställer såsom ett af
hans erfarenhet bekräftadt rön, att ..de fleste” vilja „Skön
Helena”. Bjöd icke således den praktiska klokheten att, så vidt
omständigheterna sådant tilläto, spekulera på de flestas tycke
och smak? Sjelfva skriften lärer ju oss, att Herren berömde
sin gårdsfogde, som hade gjort sig vänner af den orätta
mam-mon: denne erkändes hafva handlat visligen, ty tiden var ond.
Hvem kan väl förtvcka, om författaren till en stackars
enakts-pjes viker för frestelsen att för godt pris ej blott bereda sig
förtjenstcn af att handla visligen, utan på köpet kanske lijelpa
till att blidka den onda tiden? Han tvekade således ej länge
att drapera de figurer, dem han framförde på scenen, såsom
tidens representanter, med några bitar, lösslitna från „Skön
Helena”. Det smakade ju ändå en smula efter fågel; och dermed
fingo ..de flesta” trösta sig, tills mindre pedantiska tider åter
tilläto underfågeln sjelf i all sin härlighet flaxa öfver Arkadias
tiljor. De, som äro invigda i mysterierna af en bland
verldstea-terns minsta scener, trodde sig veta, att emellan dennas kulisser
redan höll på att förberedas en monstre-petition, hvars afsigt
var att återställa den fallna sköna in integrum. Måhända har
det förakt, som i „nyårsskämlei” uttalas för de stora
passionerna, men framför allt likväl den visade undergifua hyllningen
för de små d:o åtminstone fördröjt utbrottet af denna
ultrarid-derliga demonstration.
Äfven de, som äro minst böjda att gå allt för strängt till
doms med de här och vid ett annat långt högtidligare tillfälle
uttalade åsigterna, måste väl tycka, att mitt förfarande varit raka
motsatsen till deras, livilka gjort sig förtjenta af beröm för det
de visliga skickat sig i tiden. Men så kärt det än för mig vore
att lefva i godt förstånd ej blott med „de flesta” utan med
alla, tillåter mig ej en allvarlig öfvertygelse att lemna ovidrörda
dessa sjukliga punkter i vår tids .artistiska tendenser, som hota
att besmitta äfveu det finska folkets friska känsla för det sköna,
ifall hon försattes i tätare och närmare kontakt med de konta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
