Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än den ifrågavarande. Att intrycket, som framställningen gjorde
på mängden af åskådare var det åsyftade: ett oblandadt
komiskt, hvarken vill eller kan någon bestrida.
Då jag det oaktadt måste erkänna, att denna ömkeliga
pensouifikation af en stor historisk idé på mig i grunden
verkade snarare sorgligt än roligt, bar jag således åter oturen au
råka i kollision med „de flestes” bifall. Och likväl gaf
anblicken af denne riddare af den sorgliga gestalten äfven mig
anledning till munterhet väckande betraktelser. Så kunde jag ej
annat än le i mitt sinne, när jag föreställde mig, hvad effekt en
sådan tigur på vår hufvudstadsteater skulle gjort, om t. ex.
Gei-jers och Hvassers blickar hade kunnat möta henne der. För
någia få decennier sedan tänkte de ju ännu med barmfull oro
på allt det onda, ett imiterande finskt magnatvälde „sämre än
dess originaler” hotade att åstadkomma i detta laud. Och nu
har den arme herr Aristokrati till sin disposition ej ens
protesten af en sådan hvissliug som den, hvilken för några år
tillbaka så eldigt och käckt fattade tag i ett par klädningsfållar,
de der ausågos hafva fått en otillbörlig lyftning. Men sinnet
stämdes åter nästan vemodigt vid tanken på en annan
personlighet, i hvilken vi icke längesedan ännu sågo det aristokratiska
grundlynnet uti vackraste harmoni med en nyare tids
föreställningar om ädel humanitet. Med hvad känslor skulle väl denna
dualistiska natur blickat ned på en så ensidig karrikatyr af en
princip, så väl behållen i den åldriges hela väsende? Det var
hans lycka, att hans vänliga öga tillslöts, innan han, ättlingen
af Flemingarnes hjelteätt, behöfde se delta elände i dennas och
Hornarnes land.
Om jag sade, att det ännu icke finnes i Europa ett enda
land utom vårt, der man skulle våga framställa på en teater
med någon betydenhet en sådan karrikatyr — ej af en enskild
aristokrat — utan af aristokratins hela idé, toge man det
sannolikt för en paradox, som icke låter försvara sig. Och likväl
torde saken i det närmaste så förhålla sig. Jag tillåter mig
ej afgöra, huruvida ett sådant privilegium exclusivum är en
lycka för ett folk; men jag skulle tro, att det åtminstone icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
