Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskor göra sina medborgerliga rättigheter gällande, öfverraskas
man deraf nästan som af en andesyn. Jag glömmer aldrig
anblicken af markis Laroche jaquelin, då han för nära ett
fjerde-dels sekel sedan intog sin plats bland sina plebejiske kolleger
i deputerade kammarn. Det var såsom hade både häfd och
saga blickat ned på hans omgifning genom detta härliga, öppna
anlete. Och ur hela hans väsendes så säkra, fasta, men
ingalunda utmanande hållning talade någonting helt annat än
bekännelsen: Jag är mycket skral11. Han var kanske ej något
större geni än grefve Almaviva; men han var en man från topp
till tå. Och knappt nog torde någon kunna heta Laroche jaquelin
alldeles förgäfves.
Mer än man skulle tro, förstår det ombytliga, för
begab-belse böjda Frankrike att respektera hos sin aristokrati hennes
gehör för anderösterna, som uppstiga ur förfädernes grafvar.
Hvar mau kan väl någon gång instämma i den vackra sången:
„Partant jyour la Syrie", men fö äro de, hvilka af egen
böjelse vore hugade att göra sig skyldige till anakronismen att
stupa i ett korståg. Förnimmes det ändock, att en högättad
ung krigare, nära förbunden med familjen Montmorency och allt
livad för öfrigt linnes qvar äkta aristokratiskt, fallit på
Castel-fidardos fält vid sidan af sin vän den svärmande, ridderlige
Larn oriciére, då finnas i hela Frankrike inga läppar mera, som
skulle draga sig till löje vid underrättelsen om en så otidsenlig
offerdöd för den heliga stolens försvar. Och försök att begabba
på teatern den fallne gengångaren af medeltidens korsfarare!
Försöket skall framkalla en resning i massa af allt, som nobelt
— ordet betyder här icke detsamma som adeligt — ligger på
djupet i Frankrikes hjerta: och sannerligen det blir en storm
uti ett glas vatten, utan en orkan i oceanen. —
Jag har ej velat neka mig nöjet att nedskrifva
ofvanstå-ende blad, ehuru jag ganska väl vet, att de fö, som taga
kännedom om dem, lika väl som jag halva sig bekant, huruledes
folk ännu finnas till i verlden, för hvilka aristokratins både
bestånd och förfall eger en annan betydelse än att tjena till ämne
och föremål för hånlöje blott. Det skulle kanske ändock icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
