Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den universele artisten ändock något tråkig i längden odi
längtar efter anblicken af litet annorlunda markerade fysiognomier.
Då kastar man en återblick på bilderna i Frankrikes omätligt
rika och mångskiftande aristokratiska galleri. Der finner den
dramatiske poeten lika väl som romanförfattaren, af hvad färg
deras lynne än må vara, tillräckligt originaler att afteckna, utan
att de behöfva gripa till trashankar hvarlten i andlig eller
lekamlig måtto. Märkvärdigt framför allt är att se, huru de
genom revolutionens stormar kullstjelpte fattige ädlingarne nu
för tiden omhuldas af dikten, då de ställas vid sidan af en
modern roturier, hvilken genom ignoblare möda än att blott låta
sig födas och sedermera göra ingenting samlat sig förmögenhet.
Men visserligen fordrar Frankrikes moderna poetiska rättvisa, att
älven den fattige ädlingen på något vis, kanske till och med
på den löjlige rike kälkborgarens bekostnad åter befordras till
välstånd. Att låta en aristokratisk varelse, om hvilken poesin
tagit vård, qvarbli i armod vore nästan lika befängdt som att
tvinga en sånggudinna dricka getmjölk för att kurera ett svagt
bröst.
Det skimmer, som hägrar öfver aristokratins idé,
ursprungligen hvilande på ridderlighet, ädelmod, sjelfuppoffring, måste i
alla tider utöfva någon tjusning på poetiska sinnen, hvilka ej
såtta all sin produktionsstyrka i teckningen af den krassaste
naturalism. Dertill kommer, att spillrorna af den forna så
öf-vermäktiga och öfverdådiga fransyska aristokratin tyckas också
i våra dagar vara omgifna af ett idealiskt sken, ehuru detta
är af ett helt auuat slag än det, som ofta nog i flärdfullt färg-
spel bröt sig mot de gamla vapensköldarnes prisma. I deras
stolta tillbakadragenhet får mängden föga tillfälle att skärskåda
dem närmare; den måste nöja sig med att nästan blott ana till
deras tillvaro. Men deras halfdunkel åstadkommer likväl en
verkan, liknande åskmolnets der borta längst vid horizontens
rand: det ser hotfullt ut, ehuru det i verkligheten hotar ingen.
Både respekt och försoning åstadkommer deras obestridliga
för-tjenst att icke stå i vägen för Figaro & komp., som vilja framåt.
Och när de någon gång träda fram för att såsom andra men-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
