Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett till honom från Lappland insändt stycke, benämndt
„Separa-tismen”. Besynnerligt nog tyckes detta referats verkliga
tendens, ehuru någorlunda tydligt uttalad, hafva åtminstone till
en början blifvit missförstådd af „hertig Fennomanis” anhängare
så, som vore piken hufvudsakligast mot dem riktad. Dessa
hafva dock ingen synnerlig anledning att beklaga sig öfver
ifrågavarande framställning, sedan de hunnit återhemta sig ifrån
den despotiskt intoleranta förutsättningen: den, som icke är
obe-tingadt med oss, är emot oss! Icke är det ju de, som behöfva
taga åt sig underrättelsen derom, att styckets hjelte ui
förargelsen undandrager fosterlandet sin arm och sitt snille, i det han
emigrerar till grannlandet”. Och om de ock i mindre
harnesk-klädda stunder kunna känna sig lika träffade som andra af
anmärkningen, att de „tyckas sakna praktisk blick och
verldser-farenhet”, drabbas de likväl mindre än mången annan af herr
Tids förebråelse för bristande „kännedom om scenens resursser”,
— sannolikt det qvickaste och mest slående ord,
„Nyårsskära-tet” innehåller. I det hela kan mot „Nyårsskämtets"
uppfattning af saken, så vidt densamma uppenbarar sig i en
tidningsspalt ocb den tryckta boken, ingenting annat anmärkas, än att
dess författare känner sig hafva öfveriefvat den „entusiasm, som
i hjertat glöder”, hvarmed fröken Press så tappert skryter, samt
att han lärt sig betrakta föremålen med „praktisk blick” och
ej i skenet af „de stora passionernas” vådeldsflamma. Men då
herr teaterdirektören, naturligtvis utan författarns begifvande,
tillåter sig under sitt spel på eget bevåg göra ett tillägg om:
grant klingande patriotiska fraser, som alltid åstadkomma en
dråplig effekt, så förtjente han att såsom författarehonorarium
undfägnas med en grundlig hvissling, livilken visst ej skulle
klinga särdeles grant, men ofelbart gjorde en dråplig effekt.
Gerna må medgifvas, att äfven patriotiska fraser, då de endast
äro, såsom Hamlet uttrycker sig, tord, ord, ord!” kunna vara
lika vidriga, om icke vidrigare än hvilka andra fraser som helst,
hvilka utgöra vehiklet för ett tomt munväder. Men dessa ord
kunna dock lika lätt frambära djupa, oföränderliga känslor eller
åtminstone sådana, som af ögonblickets hänförelse lifvas, eldas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
